Ibn Hadjars hyllning till Ibn Taymiyyah

830 skrev Hâfidh Ibn Hadjar gällande Hâfidh Ibn Nâsir-id-Dîns bok ”ar-Radd al-Wâfir ´alâ man za´ma anna Ibn Taymiyyah Shaykh-al-Islâm Kâfir” och talade om den mot slutet av året därpå i Levanten och som lästes upp av vår kollega an-Nadjm al-Hâshimî…

Åsikterna som han fördömdes för delade han inte utav drift. Efter att sanningen hade klargjorts för honom vidhöll han inte dem envist. Hans böcker är fulla av avvisningar av och avståndstagande från antropomorfism. Trots det var han bara en människa som gjorde rätt och fel. Det han hade rätt i, vilket är merparten, skall nyttjas och bes om nåd för honom för. Det som han förfelade i skall inte anammas. Han är rentav ursäktad. Hans samtida lärda intygade om att han uppfyllde villkoren för Idjtihâd. Till och med hans största antagonist – Shaykh Kamâl-ud-Dîn az-Zamalkânî- intygade om det. Också Shaykh Sadr-ud-Dîn bin al-Wakîl gjorde det.

Till de absolut största märkvärdigheterna hör att den här mannen lade störst vikt vid att avvisa Ahl-ul-Bid´a bland Râfidhah, panenteister och panteister. Hans böcker om dem är många och kända. Hans utslag om dem är otaliga. Så glada de hade blivit om de hade hört att någon gör Takfîr på honom! Så lyckliga de hade blivit om de hade hört de lärda göra Takfîr på honom!

Den som har kunskap och förstånd är skyldig att fundera över hans tal i hans kända verk eller via pålitliga munnar, filtrera det han fördömer, akta sig för det utav välvilja och hylla honom för allt korrekt som han har gjort, precis som alla andra nobla lärda.

Om Shaykh Taqiyy-ud-Dîn bara hade haft en elev som den kände Shaykh Shams-ud-Dîn bin Qayyim-il-Djawziyyah, författare till de nyttiga böckerna som både meningsfränder och meningsmotståndare gagnas av, hade det räckt för att bevisa hans väldiga status. Vad skall man då säga om hans framstående kunskap och unika kännedom om det direkta och indirekta har erkänts av Shâfi´iyyah, för att inte tala om Hanâbilah?

Med det sagt skall personen som gör Takfîr på honom och den som kallar honom för ”Shaykh-ul-Islâm” ignoreras. Hans yttrande skall inte tas på allvar. Istället är det obligatoriskt att neka honom det så att han kan betrakta sanningen och underkasta sig riktigheten.”