Ibn ´Uthaymîn om självmordsattentatet som krävde 20 judars liv

Fråga: Du vet vad som hände i onsdags när mer än tjugo judar dog och mer än femtio skadades när en av Hamâs krigare sprängde sig själv i en buss. Han gjorde detta på grund av följande orsaker:

1 – Han kommer att dö i vilket fall som helst, då det inte finns något judarna hatar som religiösa, muslimska ungdomar.

2 – Hämnd för det som hände i Hebron.

3 – Judarna och de kristna planerar att sätta stopp för Hamâs i Palestina.

Är denna handling ett självmord eller Djihâd? Vad är ert råd i detta fall? Om vi vet att den är förbjuden, kan vi kanske berätta det för våra bröder därborta.

Svar: Den förste som den här mannen spränger, är sig själv. Det råder inga tvivel om att det är han som har orsakat sin egen död. Denna handling är inte tillåten om den inte medför en stor fördel till islam. Det räcker alltså inte att endast ett par personer dör samtidigt som de varken är högt uppsatta eller ledare bland judarna.

Om handlingen skulle medföra en väldig fördel till islam, anses den vara tillåten. Detta säger bland annat Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah. Han gav ett exempel på det med berättelsen om den troende pojken som levde under otrogen makthavare. Den otrogne makthavaren ville döda pojken och försökte göra det flera gånger. Ibland kastades han från en bergstopp och ibland kastades han i havet. Han överlevde dock alla försök. Detta fick makthavaren att förvånas. En dag sade pojken till honom:

”Vill du döda mig?”

Makthavaren svarade:

”Ja. Jag har ju gjort allt detta för att döda dig.”

Då sade pojken:

”Samla ihop människorna. Skjut mig sedan med en pilbåge, men säg först: ”I den här pojkens Herres namn.””

Dessa människor hade som vana att göra saker och ting i kungens namn. Men han sade åt honom att göra det i pojkens Herres namn.

Han samlade ihop människorna, spände bågen, sade ”I den här pojkens Herres namn” och sköt. Pojken blev träffad och dog. Då började människorna ropa:

”Herren är pojkens Herre! Herren är pojkens Herre!”

De hade nu fördömt den otrogne kungens herravälde. Varför? För att de insåg att kungen gjorde allt för att döda pojken utan att lyckas. När han då endast hade uttalat ett ord, dog han:

”I den här pojkens Herres namn.”

Alltså är det Allâh som förfogar över skapelsen och inte kungen. På så sätt började människorna tro. Shaykh-ul-Islâm sade att detta gagnade islam mycket. Annars är det känt att det är mannen själv som orsakade sin död. Men det fanns en stor fördel med det. Ett helt folk blev troende. Om resultaten är på detta vis, kan man säga:

”Jag offrar mig för min religion och jag bryr mig inte.”

Men att bara tio, tjugo eller trettio stycken? Därtill kan judarna hämnas och döda hundratals. Och skulle det inte ha varit för de påstådda fredsavtalen, skulle du ha sett hur världen hämnas på palestinierna på grund av den här mannens handling.