Högheten som ingen förnekar

Bevis för Allâhs (´azza wa djall) och Herrens (subhânahu wa ta´âlâ) höghet är Qur’ânen, Sunnah, intellektet och den naturliga läggningen.

Vad som också förknippas med at-Tahâwîs ord om Herren (´azza wa djall):

”Tronen och fotpallen är sanna. Dock är Han inte i behov av tronen eller någonting annat. Han omfattar allting och Han är ovanför det. Han har inte låtit Sin skapelse omfatta Honom.”1

är de som förnekar Allâhs (´azza wa djall) höghet, det vill säga de som förnekar Allâhs essens höghet. För övrigt är det ingen som förnekar Hans höghet med makt. Den erkänns av alla. När man talar om dem som förnekar Allâhs höghet så menar man dem som förnekar Allâhs (´azza wa djall) essens höghet. När de förnekar vår Herres (´azza wa djall) essens höghet förnekar de även dess bevis i Qur’ânen, Sunnah, samstämmigheten, intellektet och den naturliga läggningen. För att förneka Allâhs höghet brukar de rationella bevis. Det rationella beviset som är anledningen att de förnekar Allâhs höghet är att de säger att Allâhs höghet med essensen fordrar att Han är i en riktning. Ty höghet är en riktning. Det finns sex riktningar: framför, bakom, höger, vänster, uppe och nere. Alltså fordrar en bekräftad höghet att den Nåderike (´azza wa djall) är i en riktning, vilket i sig fordrar en kropp.