Herrens och slavens tacksamhet

Tacksamheten nämns i samband med slavens tacksamhet gentemot Herren och Herrens tacksamhet gentemot slaven.

Slavens tacksamhet gentemot Herren är att han brukar alla Hans gåvor på ett sätt som behagar Honom. Tacksamheten för ögonen handlar om att inte titta på något som inte behagar Honom. Detsamma gäller alla andra kroppsdelar. Tacksamheten för egendomarna är att de spenderas på Herrens befallningar. Därtill skall hans hjärta och tunga också vara tacksamma. Slavens tacksamhet gentemot Herren har nämnts i flera verser däribland Hans (ta´âlâ) ord:

لَوْ نَشَاء جَعَلْنَاهُ أُجَاجًا فَلَوْلَا تَشْكُرُونَ

”Om Vi ville kunde Vi göra det salt och bittert; bör ni då inte vara tacksamma?”1

وَاشْكُرُواْ لِي وَلاَ تَكْفُرُونِ

”Var Mig tacksam och förneka Mig inte!”2

Herrens tacksamhet gentemot slaven är att Han belönar honom stort och rikligt för lite handlingar. Han (ta´âlâ) sade:

وَمَن تَطَوَّعَ خَيْرًا فَإِنَّ اللّهَ شَاكِرٌ عَلِيمٌ

”Och den som av fri vilja gör en god handling utöver vad plikten bjuder [skall finna att] Allâh är tacksam, vetande.”3

وَقَالُوا الْحَمْدُ لِلَّهِ الَّذِي أَذْهَبَ عَنَّا الْحَزَنَ إِنَّ رَبَّنَا لَغَفُورٌ شَكُورٌ

”Och de skall säga: ”Vi lovar och prisar Allâh som har befriat oss från all sorg! Helt visst förlåter Vår Herre mycket och Han erkänner förtjänster.”4

156:70

22:152

32:158

435:34