Hedningarna visste att Allâh mäktade tronen

Allâh (ta´âlâ) fastställer Sin enhet och självständighet över skapandet, förfogandet och makten för att fastslå att det inte finns någon sann gud utom Han och att ingen annan har rätt att dyrkas. Således befallde Han Sitt sändebud Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att säga detta till avgudadyrkarna som dyrkade andra med Honom samtidigt som de erkände Hans suveräna herravälde. De avgudade andra trots att de erkände att deras gudar vare sig skapar, äger eller erhåller något. Det trodde bara på att de för dem närmare Allâh:

مَا نَعْبُدُهُمْ إِلَّا لِيُقَرِّبُونَا إِلَى اللَّهِ زُلْفَى

”Vi dyrkar dem just för att de skall föra oss närmare Allâh.”1

Då sade Han:

قُل لِّمَنِ الْأَرْضُ وَمَن فِيهَا إِن كُنتُمْ تَعْلَمُونَ

”Säg: ”Vem tillhör jorden och alla som bygger och bor på den, om ni vet det?”2

Vem är deras Ägare som har skapat dem och allt som finns i dem av djur, växter, frukter och alla andra skapelser?

سَيَقُولُونَ لِلَّهِ قُلْ أَفَلَا تَذَكَّرُونَ

”De kommer att svara: ”Allâh.” Säg: ”Skall ni inte tänka över?”3

De kommer att erkänna för dig att det är Allâh allena som gör det. Skall ni då inte tänka över att enkom Skaparen och Försörjaren allena har rätt till dyrkan?

قُلْ مَن رَّبُّ السَّمَاوَاتِ السَّبْعِ وَرَبُّ الْعَرْشِ الْعَظِيمِ سَيَقُولُونَ لِلَّهِ قُلْ أَفَلَا تَتَّقُونَ

”Säg: ”Vem är Herren över de sju himlarna och Herren till väldiga tronen?” De kommer att svara: ”Allâh.” Säg: ”Skall ni inte frukta då?”4

Vem är Skaparen till den högre världen bestående av lysande himlakroppar och inför Honom underkastade änglar? Vem är Herren till den väldiga tronen som är skapelsens tak? Abû Dâwûd rapporterade från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som sade:

Vet du vem Allâh är? Allâh är ovanför Sin tron och Hans tron är ovanför Hans himlar. Hans tron är såhär ovanför Hans himlar – Wahb visade med sin hand och formade den lik en kupol. Abûl-Azhar visade också – och den låter på grund av Honom liksom en ryttares sadel låter.”5

I en annan hadîth sade han:

”De sju himlarna i förhållande till fotpallen är som sju silvermynt på en sköld. Fotpallen i förhållande till tronen är som en kastad järnring i en ödemark.”6

Sålunda sade vissa Salaf:

”Avståndet mellan tronens två ändor motsvarar en färd på 50.000 år. Dess upphöjdhet över den sjunde himlen motsvarar också en färd på 50.000 år.”

adh-Dhahhâk berättade att Ibn ´Abbâs sade:

”Den kallas för ”tron” på grund av dess upphöjdhet.”

al-A´mash berättade att Ka´b-ul-Ahbâr sade:

Himlarna i förhållande till tronen är som en lykta som hänger mellan himlen och jorden.”

Mudjâhid sade:

Himlarna och jorden i förhållande till tronen är som en ring i ödemarken.”

Ibn ´Abbâs sade:

Ingen uppskattar tronen.”

I en annan formulering står det:

Ingen annan än Allâh uppskattar tronen.”7

Vissa Salaf sade:

Tronen är av röda rubiner.”

Därför sade Han här:

رَبُّ الْعَرْشِ الْعَظِيمِ

”Herren till väldiga tronen?”

och i slutet av kapitlet:

رَبُّ الْعَرْشِ الْكَرِيمِ

”Herren till den ädla tronen.”8

Det vill säga vacker och skön. Tronen är alltså väldig sett till storleken och högheten samt slående vacker. Därför sade vissa att den är av röda rubiner. Ibn Mas´ûd sade:

”Er Herre har ingen dag och natt. Tronens ljus kommer från Hans ansiktes ljus.”

سَيَقُولُونَ لِلَّهِ قُلْ أَفَلَا تَتَّقُونَ

”De kommer att svara: ”Allâh.” Säg: ”Skall ni inte frukta då?”

Om ni erkänner att Han är himlarnas och den väldiga tronens Herre, skall ni då inte bäva för Hans straff och undvika Hans bestraffning för ert avguderi?

139:3

223:84

323:85

423:86-87

5Abû Dâwûd (4726) och at-Tabarânî i ”al-Mu´djam al-Kabîr” (1547). Svag enligt al-Albânî i ”Dha´îf Sunan Abî Dâwûd” (1017), god enligt Ibn-ul-Qayyim i ”Mukhtasar-us-Sawâ´iq al-Mursalah” (3/1068).

6Ibn Abî Shaybah i ”Kitâb-ul-´Arsh” (58), Ibn Hibbân (361), Abûsh-Shaykh (259) med flera. Autentisk enligt al-Albânî i ”as-Sahîhah” (109).

7Ibn Abî Shaybah i ”Kitâb-ul-´Arsh” (61), ad-Dâraqutnî i ”as-Sifât” (49), Ibn Khuzaymah i ”at-Tawhîd” med flera. Autentisk enligt al-Hâkim och adh-Dhahabî samt al-Albânî i ”Mukhtasar-ul-´Uluww” (102).

823:116