Hänvisning till de lärda är en dygd

Fråga: Anses hänvisning till de lärda i samband med olikheter eller viljan att lösa olikheter vara ett blint följe av dem? Vissa fanatiker säger att det är en dyrkan ägnad de lärda.

Svar: Titta på denna list! De kallar saker och ting för fel namn. De säger att hänvisning till de lärda är en dyrkan av dem. Men det är det inte om man refererar till al-Hadjûrî? Det är en konspiration och list. Hänvisning till de lärda är ett blint följe till skillnad ifrån hänvisning till al-Hadjûrî. Det är en list. Jag trodde inte att folk som associerar sig med Sunnah och Salafiyyah skulle sjunka så lågt. Han uppskattar sitt fall med en vikt och andras fall med en annan vikt.

Hänvisning till de lärda är ingen dyrkan av dem. Om det hänvisas till de lärda som följer Qur’ânen och Sunnah är det inte de som dyrkas. Det är Allâh som dyrkas i så fall. Det är Allâh som har befallt det:

فَاسْأَلُواْ أَهْلَ الذِّكْرِ إِن كُنتُمْ لاَ تَعْلَمُونَ

”Fråga Påminnelsens folk, om ni inte vet det.”1

وَإِذَا جَاءهُمْ أَمْرٌ مِّنَ الأَمْنِ أَوِ الْخَوْفِ أَذَاعُواْ بِهِ وَلَوْ رَدُّوهُ إِلَى الرَّسُولِ وَإِلَى أُوْلِي الأَمْرِ مِنْهُمْ لَعَلِمَهُ الَّذِينَ يَسْتَنبِطُونَهُ مِنْهُمْ وَلَوْلاَ فَضْلُ اللّهِ عَلَيْكُمْ وَرَحْمَتُهُ لاَتَّبَعْتُمُ الشَّيْطَانَ إِلاَّ قَلِيلاً

”Och när ett [rykte] som gäller fred eller krig kommer till deras kännedom, skyndar de sig att sprida det. Om de [i stället] genast underrättade sändebudet och dem i deras gemenskap åt vilka anförtrotts myndighet och ansvar skulle de bland dem som [sysslar med att] utforska sanningen kunna klarlägga [ryktets betydelse]. Om inte Allâh i Sin nåd hade förbarmat Sig över er skulle ni helt visst ha slutit er till Djävulen, alla utom ett fåtal.”2

Det är Allâh som dyrkas när det hänvisas till de lärda. Det är de lärda som lyds. Sharî´ah har gett dem tillstånd att bli åtlydda. Allâh sade:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ أَطِيعُواْ اللّهَ وَأَطِيعُواْ الرَّسُولَ وَأُوْلِي الأَمْرِ مِنكُمْ فَإِن تَنَازَعْتُمْ فِي شَيْءٍ فَرُدُّوهُ إِلَى اللّهِ وَالرَّسُولِ إِن كُنتُمْ تُؤْمِنُونَ بِاللّهِ وَالْيَوْمِ الآخِرِ ذَلِكَ خَيْرٌ وَأَحْسَنُ تَأْوِيلاً

”Troende! Lyd Allâh och lyd sändebudet och dem bland er åt vilka myndighet och ansvar anförtrotts; och om ni råkar i tvist om något, överlåt då avgörandet åt Allâh och sändebudet, om ni tror på Allâh och den Yttersta dagen. Detta är bäst och det [gynnar] en riktig och lycklig utgång.”3

Därför skall det inte sägas att de lärda dyrkas när det hänvisas till dem. Så säger endast en försumlig människa. De lärda dyrkas när de tillåter det Allâh har förbjudit, förbjuder det Allâh har tillåtit eller lagstiftar det Allâh inte har lagstiftat och lyds i det. Då dyrkas de. Vad beträffar lydnad till Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs lärda [oklart ljud], så är det en Sharî´ah-baserad lydnad som Allâh har tillåtit och till och med påbjudit. Hänvisning till de lärda är inget fördömt blint följe. Det är ett berömvärt följe. Ni vet ju hur människor som följer lustar och falskhet är på det här viset. De har tvivel. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det finns inget folk som har gått vilse efter att ha varit vägledda utan att de gjorde så för att de debatterade.”

Därefter läste profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) upp:

مَا ضَرَبُوهُ لَكَ إِلَّا جَدَلًا بَلْ هُمْ قَوْمٌ خَصِمُونَ

”Men de nämner honom bara för att få till stånd en diskussion. Ja, de är människor som finner nöje i diskussioner [för deras egen skull]!”4

Rapporterad av at-Tirmidhî via Abû Umâmah (radhiya Allâhu ´anh) och dess berättarkedja är autentisk.

Så är det ju. Det finns inget folk som har gått vilse efter att ha varit vägledda utan att de gjorde så för att de debatterade. De börjar debattera, hålla fast vid tvivel och vara oklara:

الْحَمْدُ الله الَّذِي عافاني مِمَّا ابْتَلاك به وفَضَّلني على كَثِيرٍ مِمَّنْ خَلَقَ تَفْضِيلاً

”Lov och pris tillkommer Allâh som har skonat mig det som Han har prövat dig med och verkligen förärat Sig över mig framför många andra som Han har skapat.”5

Det är en dygd att hänvisa till de lärda i samband med en meningsskiljaktighet eller när man vill sätta stopp för den, medan al-Hadjûrîs fanatiker, och dessförinnan Abûl-Hasans fanatiker, anser det vara ett blint följe. De säger:

”Ni följer blint. Ni dyrkar de lärda.”

De kallar saker och ting för fel namn. Det är en dygd att vara bakom Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs lärda. Det är en dygd för studenterna att vara bakom Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs lärda. Måhända någon säger att det också är en dygd att vara fanatisk till al-Hadjûrî och Abûl-Hasan. Dygd är dock bara om man följer en person som är på rätt väg och följer sanningen och Qur’ânen och Sunnah och saknar anmärkningar. Dock har Abûl-Hasan och al-Hadjûrî flera punkter på sig. Numer talar och varnar alla lärda för Abûl-Hasans och al-Hadjûrîs metodiker. Så gör de lärda i Jemen, Egypten och Hidjâz. Så gör alla Ahl-us-Sunnahs lärda som har upplevt de båda prövningarna; Abûl-Hasans prövning i form av Tamyî´ och al-Hadjûrîs prövning i form av Haddâdiyyah. De lärda varnar nu för dessa två prövningar. Dessa två prövningar försöker kväva de lärda så att det inte refereras till dem. Abûl-Hasans fanatikers referens är Abûl-Hasan. al-Hadjûrîs fanatikers referens är al-Hadjûrî. De som är med de lärda är med alla lärda som följer Tawhîd och Sunnah och är enade om sanningen, godheten och vägledningen. Dessa lärda bekrigar den slappa inställningen och den för hårda inställningen. Den slappa inställningen är Abûl-Hasans prövning och den för hårda ställningen är al-Hadjûrîs prövning och dessförinnan Haddâdiyyahs prövning.

116:43

24:83

34:59

443:58