Handelns villkor i Islam

Författare: Imâm Mûsâ bin Ahmad al-Hadjâwî
Förklaring: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn
Källa: ash-Sharh al-Mumti´ ´alâ Zâd-il-Mustaqni´ (8/119-186)
Mu’assasah Âsâm, 1417/1997
Förkortning: Maktabah Dâr-ul-Hadîth.Com
publicerad
23.07.2006

Originaltexten

Imâm al-Hadjâwî sade:

Handeln har följande villkor:

Ett – Att det råder välbehag under den.

Förklaring

Detta är det första villkoret i handeln, nämligen att både
säljaren och köparen är nöjda med den. Beviset för det är Allâhs (ta´âlâ)
Ord:

يَا
أَيُّهَا الَّذِينَ
آمَنُواْ لاَ
تَأْكُلُواْ
أَمْوَالَكُمْ
بَيْنَكُمْ
بِالْبَاطِلِ
إِلاَّ أَن تَكُونَ
تِجَارَةً عَن
تَرَاضٍ مِّنكُمْ

”Troende, tillskansa
er inte varandra egendom med orätt – inte heller (under sken av) regelrätta
köpeavtal.” (4:29)

Betydelsen av ”inte heller regelrätta köpeavtal” är att handeln
sker medan de båda parterna är nöjda med den.

I Sunnahn förekommer det (i betydelse):

”Handeln gäller enbart om den sker utav välbehag.”
[1]

Originaltexten

Imâm al-Hadjâwî sade:

Den är inte giltig om den härrör från en orättvist tvingad
person.

Förklaring

Om en orättvis makthavare skulle tvinga en försäljare att
sälja en viss vara till en person, anses handeln inte vara giltig, ty
den härrör inte från välbehag. Samma sak gäller om en person skulle
sälja något utav skam och blyghet. I fall du vet att försäljaren
säljer varan utav skam och blyghet, är det inte tillåtet för dig
att köpa varan i fråga om du vet att han inte skulle ha gjort det
om han inte hade skämts. Därför säger de lärda:

”Det är förbjudet att ta emot en gåva om man får
reda på att mannen som gav bort gåvan gjorde det utav skam
och blyghet.”

Detta för att han inte är nöjd med det, även om han uttryckligen
skulle visa det.

Originaltexten

Två – Att både säljaren och köparen innehar
ett möjligt förfogande.

Förklaring

Att inneha en möjlighet till ett förfogande innebär att man
besitter fyra egenskaper:

Den första: Att man är fri

Den andra: Könsmogen.

Den tredje: Normal.

Den fjärde: Förnuftig.

Vad gäller den första, är det att vara fri, vilket
är motsatsen till att vara slav, ty en slavs handel är inte korrekt, vare
sig han säljer eller köper, om han inte har sin ägares tillstånd.

Denna dom är baserad på att en slav inte äger och det
han har ägs av ägaren. Beviset för det är profeten (sallâ Allâhu ´alayhi
wa sallam) ord (i betydelse):

”Den som säljer en slav med en egendom får själv egendomen
om inte köparen gör den till ett villkor.”
[2]

Härmed säger vi att en slavs handel endast är giltig med ägarens
tillstånd. 

Vad gäller den andra, är det att vara motsatsen till
ett barn.

Originaltexten

Imâm al-Hadjâwî sade:

Handel från ett barn och en person som ännu inte har
fått något förstånd är inte giltig utan förmyndarens
tillstånd.

Förklaring

Det vill säga till dess att han blir 14 år gammal och
smart så att han sköter försäljning och köp på ett bra sätt.
Bevis för det är Hans (ta´âlâ) Ord:

وَابْتَلُواْ
الْيَتَامَى
حَتَّىَ إِذَا
بَلَغُواْ النِّكَاحَ
فَإِنْ آنَسْتُم
مِّنْهُمْ رُشْدًا
فَادْفَعُواْ
إِلَيْهِمْ
أَمْوَالَهُمْ

”Och sätt de faderlösa
på prov fram till dess de når giftasvuxen ålder, och
om ni finner dem förståndiga, överlämna då deras egendom till
dem.” (4:6)

Härmed sätter Allâh två krav för att man skall överlämna
egendom; könsmognad och förnuftighet.

Vad gäller den tredje, är det att vara normal och dess
motsats är galenskap. En galen persons handling är inte giltig. Likaså
är inte den seniles persons handel giltig. Om en senil man kommer till
en person och säger: ”Jag säljer dig mitt hus och min bil”, anses handeln
inte vara korrekt eftersom han inte är normal – och att vara normal är
ett av villkoren.

Vad gäller den fjärde, är det att vara förnuftig. Den
förnuftige är den som vet hur man tar hand om pengarna och han slösar
inte bort dem på något förbjudet eller meningslöst. Exempel
på det är att han säljer något som är värt 100 kronor för
10 kronor eller att han köper något som är värt 10 kronor för 100
kronor.

Motsatsen till ”förnuftig” är oförnuftig. Därför sade författaren:

”… och en person som ännu inte har fått något
förstånd…”

Detta tyder på att den oförnuftiges handel inte är korrekt
om han inte har tillstånd från sin förmyndare. Skulle han
däremot tillåta honom det, är ingen skada skedd.

Originaltexten

Tre – Att varan är en tillåten nytta utan behov.

Förklaring

Det vill säga att själva varan som har köpts är tillåten
nytta utan behov. Detta fordrar tre villkor:

Det första: Att den är nyttig.

Det andra: Att nyttan är tillåten.

Det tredje: Att denna tillåtelse äger rum utan
behov av den.

Sålunda utesluts ur ”tillåten nytta” det som har
en förbjuden nytta, som t ex musikinstrument. Musikinstrument är inte
tillåtet att handla med eftersom dess gagn är förbjuden. Det samma
gäller alkohol eftersom dess nytta är förbjuden.

Ur ”nyttig” utesluts allt som är onyttigt, t ex insekter.
Det är inte giltigt att sälja insekter. Om då en person skulle komma
med en burk full av kackellacker och säga ”Jag vill sälja detta till dig”,
är det inte tillåtet att sälja dem, ty det finns ingen nytta i dem.
Skulle han däremot komma med en burk gräshoppor och säga ”Jag vill sälja
detta till dig”, anses handeln vara tillåten på grund av det
förekommer tillåten nytta i gräshoppor.

Ur ”utan behov” utesluts det som är tillåtet att handla
med vid behov. Exempel på det är en hund. En hund är inte tillåten
helt och hållet, utan endast vid behov som t ex vid jakt, odlingar
och vallning.

Originaltext

Imâm al-Hadjâwî sade:

Fyra – Att den härrör från ägaren eller hans
ställföreträdare.

Förklaring

Beviset för detta villkor förekommer i Qur’ânen, Sunnahn och
den korrekta forskningen. Vad gäller Qur’ânen, är det Hans (tabârak wa
ta´âlâ) Ord:

يَا
أَيُّهَا الَّذِينَ
آمَنُواْ لاَ
تَأْكُلُواْ
أَمْوَالَكُمْ
بَيْنَكُمْ
بِالْبَاطِلِ
إِلاَّ أَن تَكُونَ
تِجَارَةً عَن
تَرَاضٍ مِّنكُمْ

”Troende, tillskansa
er inte varandra egendom med orätt – inte heller regelrätta köpeavtal.”
(4:29)

Det är allmänt känt att ingen är nöjd med att någon
annan blandar sig i hans egendomar och affärer och förfogar över dem.

Vad gäller Sunnahn, sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa
sallam) till Hakîm bin Hizâm (i betydelse):

”Sälj inte det du inte har.”
[3]
 

Han förbjöd honom från att sälja det han inte har, nämligen
det han inte äger eller det han inte förmår att sälja.

Vad gäller den korrekta forskningen, skulle det ha hört till
förtryck och kalabalik om man hade sålt saker och ting man inte
äger.

Vad gäller hans ord ”eller hans ställföreträdare”, avses den
person som tar ägarens plats och de är fyra stycken:

Wakîl (representant): Det är han som fått tillstånd
att förfoga under ägarens livstid. Exempel på det är att ägaren
ger en person sin bil och säger ”Sälj den”. I detta fall är det en giltig
affär om representanten säljer bilen, ty han representerar ägarens plats.
Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Representera i försäljning och handel.”

Wasiyy (testator): Det är han som har befallts att
förfoga efter ägarens död. Exempel på det är att ägaren testamenterar
en viss mängd pengar till Zayd. I detta fall har testatorn tillstånd
att förfoga över testamentet på det sätt han anser vara bäst utan
att vara själva ägaren. Däremot har han tagit ägarens plats.

Nâdhir (förtroendeman): Han anförtros all religiös
välgörenhet (Waqf). Exempel på det är att ägaren säger ”Detta hus
är en välgörenhet för fattiga människor och den och den personen är dess
förtroendeman”. I detta fall är det tillåtet för honom att förfoga
i frågan även om han inte är ägaren.

Waliyy (förmyndare): Förmyndarskap (Wilâyah) består
av två typer:

Allmän och särskild.

Vad gäller den allmänna, är det makthavarnas förmyndarskap
som t ex domare. De innehar ett allmänt förmyndarskap över egendomar vars
ägare är okända. Det samma gäller de faderlösas egendom om de inte har
någon särskild förmyndare.

Beträffande den särskilda, är det en särskild persons förmyndarskap
över den faderlöses egendom. Exempel på det är farbroderns förmyndarskap
över sin brorsons egendom. Han anses vara en förmyndare och varken representant,
testator eller förtroendeman, eftersom hans förfogande har kommit via
Sharî´ahn, medan de tre andra personerna har utsetts via en särskild väg
av ägaren.

Originaltexten

Imâm al-Hadjâwî sade:

Fem – Att han förmår ge den.

Förklaring

Det är ett villkor att den sålda varan förmås
att ges. Detta är det femte villkoret. Det vill säga att varan kan bli
presenterad på så sätt att både försäljaren och köparen
förmår att ge den respektive ta den från den ene ägaren till
den andre. Beviset för det är Allâhs (ta´âlâ) Ord:

يَا أَيُّهَا
الَّذِينَ آمَنُواْ
إِنَّمَا الْخَمْرُ
وَالْمَيْسِرُ
وَالأَنصَابُ
وَالأَزْلاَمُ
رِجْسٌ مِّنْ
عَمَلِ الشَّيْطَانِ
فَاجْتَنِبُوهُ
لَعَلَّكُمْ
تُفْلِحُونَ

”Troende, rusdrycker
och spel om pengar, alla hedniska bruk och spådomskonst är ingenting
annat än Djävulens skamliga påfund; håll er borta från
allt sådant, för att det skall gå er väl i händer.” (5:90)

Att sälja något man inte förmår att ge, hör till
spel om pengar. 

يَا
أَيُّهَا الَّذِينَ
آمَنُواْ لاَ
تَأْكُلُواْ
أَمْوَالَكُمْ
بَيْنَكُمْ
بِالْبَاطِلِ
إِلاَّ أَن تَكُونَ
تِجَارَةً عَن
تَرَاضٍ مِّنكُمْ

”Troende, tillskansa
er inte varandra egendom med orätt – inte heller regelrätta köpeavtal.”
(4:29)

Dessutom sade Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) att
profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) (i betydelse):

”Förbjöd bedräglig affär.”
[4]

Originaltext

Imâm al-Hadjâwî sade:

Sex – Att varan känns vid antingen med hjälp av syn
eller beskrivning.

Förklaring

Kunskap om en sak erhålls antingen genom syn eller beskrivning.
Men detta är dock reducerat, ty sätten att erhålla kunskap om en
sak är flera stycken: syn, hörsel, lukt, smak, känsel och beskrivning.

Hans ord ”med hjälp av syn” tyder på att det inte är
ett villkor att man ser hela varan, utan det räcker med endast en del
av den.

Följande frågas må ställas:

”När skall denna syn ske?”

Svaret är under tiden själva affären äger rum eller en tid
innan det sålda hinner ändras en uppenbar ändring efter att ha blivit
sett. Exempel på det är om en person såg några dadlar
för två dagar sedan och köper dem först nu. Räcker det med den föregående
synen han såg för två dagar sedan? Svaret är: Nej, ty de ändras.
Samma sak gäller vattenmelon.

Vad berör hans ord ”eller beskrivning”, anses beskrivning
vara ett sätt att anskaffa sig kunskap på. Sålunda måste
varan vara känd via beskrivning. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)
sade (i betydelse):

”Låt den som lånar ut något göra det i ett
känt mått, en känd vikt och till en känd tidsperiod.” [5]

Dock har detta två krav:

Det första: Att det beskrivna verkligen kan bestämmas
med en beskrivning.

Det andra: Att den bestäms med beskrivning.

Vad gäller de varor vilkas beskrivning inte kan bestämmas,
som juveler och pärlor, är de inte tillåtna att säljas via beskrivning.
Detta för att dess beskrivning skiljs oerhört mycket åt.

Originaltext

Imâm al-Hadjâwî sade:

Sju – Att priset är känt.

Förklaring

Detta är det sjunde villkoret, nämligen att priset är känt.
Vad är det då för skillnad mellan det sålda och priset? Vissa
lärda har sagt:

”Priset är det som prepositionen ”för” kommer före. Om du
säger ”Jag säljer denna skjorta till dig för en krona”, är det kronan
som är priset. Om du säger ”Jag säljer en krona till dig för en skjorta”,
är det skjortan som är priset. Om du säger ”Jag säljer en penna till dig
för en klocka”, är klockan som är priset. Och om du säger ”Jag säljer
en klocka till dig för en penna”, är det pennan som är priset.”

Sålunda är det ett villkor att man känner till priset
på samma sätt som det är ett villkor att man känner till varan som
säljs. Beviset är Abû Hurayrahs (radhiya Allâhu ´anh) hadîth som
sade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) (i betydelse):

”Förbjöd bedräglig affär.”
[6]
 


[1] Ibn Mâdjah, Ibn Hibbân och al-Bayhaqî.

[2] al-Bukhârî (2379) och Muslim (3/1173).

[3] Ahmad, an-Nasâ’î, at-Tirmidhî, Ibn Mâdjah, ash-Shâfi´î,
Ibn-ul-Djârûd, ad-Dâraqutnî och al-Bayhaqî.

[4] Muslim.

[5] al-Bukhârî och Muslim.

[6] Muslim.