Från Albanien till Syrien – en gåva som inte kan tackas

3203 – Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det kommer att finnas utvandringar efter utvandringar. De bästa människorna på jorden kommer att vara de som bor på Ibrâhîms utvandringsplats. De värsta människorna kommer att förbli på jorden. Deras jordar kommer att kasta dem, Allâhs själ kommer att hata dem och elden kommer att samla dem med apor och hundar.”

Rapporterad av Abû Dâwûd (1/388), al-Hâkim (4/486), ´Abdur-Razzâq (11/376/20790), Ahmad (2/84), Abû Nu´aym (6/54) och Ibn ´Asâkir (1/149) via Shahr bin Hawshab, från ´Abdullâh bin ´Amr bin al-´Âs, från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).

Härmed vill jag även passa på att säga något för att förklara historien och tacka min fader (rahimahullâh). Hadîthen bär nämligen på ett glatt budskap till min faders hus som utvandrade med sin familj från dåtidens albanska huvudstad Shkodra1 för att rädda sin religion från Ahmet Zogu2 som började göra med Albaniens muslimer det Atatürk gjorde med turkarna. Tack vare Allâhs favör och nåd medförde den här utvandringen till Damaskus så stora gåvor till mig att jag inte förmår tacka min Herre som sig bör – om jag så skulle leva lika länge som Nûh (´alayhis-salâtu was-salâm). Där lärde jag mig först arabiska utmed den syriska dialekten och därefter den klassiska arabiskan. Via arabiskan lärde jag mig sann Tawhîd som till och med de flesta araberna runtom mig inte känner till, än mindre min familj eller mitt folk.