Föreskrifterna som aldrig avskaffas

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَإِذْ أَخَذْنَا مِيثَاقَ بَنِي إِسْرَائِيلَ لاَ تَعْبُدُونَ إِلاَّ اللّهَ وَبِالْوَالِدَيْنِ إِحْسَاناً وَذِي الْقُرْبَى وَالْيَتَامَى وَالْمَسَاكِينِ وَقُولُواْ لِلنَّاسِ حُسْناً وَأَقِيمُواْ الصَّلاَةَ وَآتُواْ الزَّكَاةَ ثُمَّ تَوَلَّيْتُمْ إِلاَّ قَلِيلاً مِّنكُمْ وَأَنتُم مِّعْرِضُونَ

”Minns, israeliter, att Vi slöt Vårt förbund med er [enligt vilket ni lovade] att inte dyrka någon utom Allâh, att visa godhet mot era föräldrar och anhöriga och mot de faderlösa och de nödställda, att ha ett vänligt ord för alla människor och att förrätta bönen och betala allmosan. Men ni vände er ifrån [det som ni åtagit er], alla utom ett fåtal, eftersom ni är ett motsträvigt släkte.”1

Dessa föreskrifter hör till religionens fundament som Allâh (ta´âlâ) har påbjudit i alla [profeters] föreskrifter. Detta för att de består av allomfattande fördelar som är lämpade alltid och överallt. Därför avskaffas de inte. De är i egenskapen av religionens grund.

12:83