Folkets opium

181 – Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”[Människan] skall inte lydas inom det som är olydnad mot Allâh. Lydnaden skall endast vara inom det som är korrekt.”

Rapporterad av al-Bukhârî (13/203), Muslim (6/15), Abû Dâwûd (2625), an-Nasâ’î (2/187), at-Tayâlisî (109) och Ahmad (1/94).

Hadîthen består av flera kuriosum varav den viktigaste är att det inte är tillåtet att lyda någon inom det som är olydnad mot Allâh (tabârak wa ta´âlâ), oavsett om den åtlydde är ledare, lärd eller lärare. Det bevisar flera gruppers villfarelse:

1 – En grupp Sûfiyyah som lyder sina lärare ehuru de befaller uppenbar synd. Ty de anser inte att synden verkligen är en synd. De menar att läraren ser något som eleven inte ser. Jag känner en av dessa lärare som utropade sig själv till vägledare (مرشد). Han berättade i moskén för sina anhängare att en av Sûfiyyahs lärare befallde en elev att gå och döda sin fader som låg och sov bredvid hans moder. Efter att ha dödat honom återvände han glatt till sin lärare, han hade ju verkställt sin lärares order. Läraren tittade på honom och sade:

”Tror du verkligen att du har dödat din fader? Det var din moders älskare. Din fader är borta.”

Därefter byggde han en så kallad föreskriven dom på hela historien och sade till dem:

”Om läraren befaller eleven en handling som tillsynes motstrider föreskriften, så skall han lyda läraren. Ser ni inte hur läraren tillsynes befallde sonen att döda sin fader? I själva verket befallde han honom att döda sin moders horkarl. En sådan person förtjänar ju att avrättas.”

Sagans falskhet framgår på flera sätt:

1 – Oavsett lärarens status så har han ingen rätt att verkställa straff. Det är bara ledaren eller ställföreträdaren som har rätt till det.

2 – Om handlingen verkligen var hor, kan man fråga sig varför bara mannen, och inte kvinnan, blev straffad. De är ju jämlika i synden.

3 – En person som är eller har varit gift och begår hor skall stenas till döds. Han skall inte avrättas på något annat vis.

Trots att hela snacket är självklart falskt och avvikande från föreskriften och intellektet så finns det faktiskt människor som går på det. Vissa är till och med utbildade ungdomar. En gång pratade jag med en av dem om just den här sagan. Han hade hört den och alla dess medförande domar av samme vägledare. Det var faktiskt helt onödigt att diskutera med honom. Han fortsatte att tro på den. Enligt honom var sagan ett underverk. Därtill anklagade han oss för att avfärda underverk. När jag frågade honom om han hade gjort samma sak om läraren hade befallt honom, sade han:

”Jag har inte nått den nivån än.”

Måtte vägledningen som leder till annullerat intellekt och underkastelse till vilseledande människor förgås! Skall man då kritiseras för att kalla dessa människors religion för ”folkets opium”?