Följeslagarnas heder kommer före vår egen heder

När Allâh nämnde Muhâdjirûn och Ansâr i kapitlet ”al-Hashr” prisade Han dem som prisar dem och ber för dem. Allâh (djalla wa ´alâ) sade:

وَالَّذِينَ جَاؤُوا مِن بَعْدِهِمْ يَقُولُونَ رَبَّنَا اغْفِرْ لَنَا وَلِإِخْوَانِنَا الَّذِينَ سَبَقُونَا بِالْإِيمَانِ وَلَا تَجْعَلْ فِي قُلُوبِنَا غِلًّا لِّلَّذِينَ آمَنُوا رَبَّنَا إِنَّكَ رَؤُوفٌ رَّحِيمٌ

”De som kommer efter dem ber: ”Herre, ge oss Din förlåtelse och förlåt våra bröder som gått före oss i tron, och låt inte ovilja mot [någon] troende bli kvar i våra hjärtan! Herre! Du ömmar, full av barmhärtighet, [för Dina tjänare]!”1

Det är den obligatoriska ställningen som varje muslim är skyldig att ha. Han skall alltså be Allâh förlåta dem och behagas av dem, be för dem och försvara deras heder. Må Allâh vara nöjd med dem. Jag svär vid Allâh att deras heder har mer rätt att försvaras än vad vår, våra fäders och våra barns heder har. Må Allâh vara nöjd med dem. as-Sâbûnî sade:

”De anser att man skall be om nåd för och älska dem allesammans.”

Alla utan skillnad. Du säger alltså Abû Bakr – må Allâh vara nöjd med honom. Mu´âwiyah – må Allâh vara nöjd med honom. ´Umar – må Allâh vara nöjd med honom. Abû Dharr – må Allâh vara nöjd med honom. ´Ammâr – må Allâh vara nöjd med honom. Den yngste av följeslagarna, Abût-Tufayl – må Allâh vara nöjd med honom. De sista följeslagarna som dog var han och as-Sâ’ib bin Yazîd – må Allâh vara nöjd med honom. Du skall be Allâh vara nöjd med dem alla – från den förste till den siste.

159:10