Får man säga att en viss person är martyr (Shahîd)?

Författare: Shaykh Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn

Källa: Fatâwâ Arkân-il-Islâm, sid. 197

Fråga:

Hur lyder domen för att säga att en viss person är martyr
(Shahîd)?

Svar:

Att säga att någon är martyr har två aspekter:

Den första: Att man specificerar egenskapen, nämligen
att man säger att den som dör för Allâhs sak (fî Sabîlillâh) är martyr,
den som dör för sin egendom är martyr, den som dör av pesten är martyr
o s v. Detta är tillåtet att säga, eftersom det har nämnts i Texterna,
ty du bekräftar det Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) underrättat
om. Med ordet ”tillåtet” menar vi att det inte är förbjudet,
även om det är obligatoriskt att bekräfta det eftersom Allâhs sändebud
(sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) underrättat om det.

Den andra: Att man specificerar en viss person, nämligen
att säga att en viss person är martyr. Detta är enbart tillåtet
för den profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sagt eller samfundet
enats om är martyr. al-Bukhârî (rahimahullâh) inledde ett helt kapitel
vid namnet:

”Man skall inte säga ”Den och den personen är
martyr.”

Han – Ibn Hadjar – sade i ”Fath-ul-Bârî” (6/90):

”Man skall alltså inte säga detta oinskränkt
utom om det är via uppenbarelse.”

Det verkar som om han syftar på ´Umars hadîth då
han predikade och sade:

”Ni säger i era strider: ”Den och den är martyr,
den och den dog som martyr”. Kanske var det hans riddjur som inte
klarade av att bära på honom mer? Säg inte det där, utan säg det
Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som dör eller dödas för Allâhs sak är martyr.”

Denna hadîth är god (hasan) och finns i Ahmad, Sa´îd bin
Mansûr och andra från Muhammad bin Sîrîn, från Abûl-´Udjafâ’,
från ´Umar.”

Att säga någon är martyr fordrar att ha kunskap om
det. Kravet för att en person skall vara martyr, är att han strider för
att Allâhs Ord skall vara högst. Detta är en dold aviskt som ingen känner
till. Därför sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Endast Allâh vet vem som strider för Hans sak.” [1]

Likaså sade han:

”Vid Honom i Vars Hand min själ ligger i! Ingen såras
för Allâhs sak, och endast Allâh vet vem som såras för Hans sak,
utan att han på Domedagen kommer och det kommer blod från
hans sår; det är blodfärgat och doftar mysk.”
[2]

Men vad berör en person som utåt verkar vara rättrogen,
hoppas vi för honom att han är det. Däremot bekräftar vi inte det och
inte heller har vi en dålig tanke om honom. Hoppet är placerat mellan
två nivåer. I detta liv skall vi behandla honom på det
sätt martyrdomarna fordrar. Om han dör i Djihâd för Allâhs sak, begravs
han i sin blodiga klädsel utan att be begravningsbönen (Salât-ul-Djanâzah)
för honom. Och om han hör till de andra martyrerna, skall han tvättas,
lindas och det skall bes för honom.

Om vi skulle bekräfta att en viss person är martyr, fordrar
det att vi säger att han är i paradiset, något som är mot Ahl-us-Sunnah
wal-Djamâ´ahs troslära. De bekräftar paradiset enbart åt den profeten
(sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bekräftat det åt, vare sig det
handlar om egenskap eller person.

En annan grupp säger att det går att bekräfta att
en person är martyr om samfundet är enat om personens rättfärdighet. Denna
åsikt har Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâhu ta´âlâ).

Härmed klargörs det att endast är tillåtet att bekräfta
att en viss person är martyr om det förekommer en Text eller samstämmighet
för det. Vad gäller den som utåt visar rättfärdighet, hoppas vi
för honom att han är det. Detta räcker för hans status och kunskapen om
det är hos hans Herre (subhânahu wa ta´âlâ)


[1] al-Bukhârî (2787).

[2] al-Bukhârî (2803)