Exempel på förvrängning och ändring i Toran

Författare: Imâm Ibn Qayyim-il-Djawziyyah (d. 751)
Källa: Hidâyat-ul-Hayârâ, sid. 182-183

Toran som judarna håller i sina händer består av förvrängning och ändring som inte är tillåtna att tillskrivas profeterna, något en förnuftig person inte tvivlar på. Toran som Allâh uppenbarade för Mûsâ har ingenting med den att göra.

Däribland står det att Allâhs sändebud Lût (Lot) låg med sina två döttrar:

”30 Lot drog ut från Soar upp till bergsbygden och bosatte sig där med sina båda döttrar, för han vågade inte bo kvar i Soar. Han bodde med sina båda döttrar i en grotta. 31 Då sade den äldre till den yngre: ”Vår far är gammal och det finns ingen man i landet som kan gå in till oss som man brukar göra överallt på jorden. 32 Kom, så ger vi vår far vin att dricka, och sedan ligger vi med honom så att vi får barn genom vår far.” 33 Så gav de sin far vin att dricka den natten, och den äldre gick in och låg med honom. Han märkte inte när hon lade sig och inte heller när hon steg upp.
 34 Följande dag sade den äldre till den yngre: ”Jag låg med far i natt. Nu ger vi honom vin att dricka i natt också, och sedan går du in och ligger med honom så att vi får barn genom vår far.” 35 Så gav de sin far vin att dricka också den natten, och den yngre låg med honom. Han märkte inte när hon lade sig och inte heller när hon steg upp. 36 Och båda Lots döttrar blev havande genom sin far.”1

Är det lämpligt att Allâh låter Sin profet och Sitt sändebud göra denna väldiga oanständighet mot slutet av sitt liv för att därefter berätta om den för de senare samfunden?

Likaså står det däri att Allâh uppenbarade sig för Mûsâ (Mose) på Sinaiberget2 och efter ett längre tal, sade Han till honom:

”6 HERREN sade ytterligare till honom: ”Stick in handen i barmen!” Han gjorde så, och när han drog ut handen, se, då var den vit som snö av spetälska. 7 Sedan sade Gud: ”Stick tillbaka handen i barmen!”3

Faktum är att Allâh inte alls visade sig för Mûsâ. I stället befallde Han honom att föra in handen i barmen och berättade för honom att han skulle ta ut den vit utan någon sjukdom eller spetälska.

Däri står det att Hârûn (Aron) lät dem tillverka guldkalven. Om detta inte är en av deras egna tillägg och påhitt, så är det samariten Hârûn och inte Mûsâs broder.

Däri står det att Allâh sade till Ibrâhîm (Abraham):

”Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig.”4

Detta hör till deras lögner och egna tillägg till Allâhs tal, ty de motsäger sig själva. Det är Ismâ´îl (Ismael) som var hans förstfödde och ende son5. Han fick först det glada budskapet om Ishâq6 (Isak) vid en hög ålder efter berättelsen om offringen.

Däri står hur det hur Allâh ångrade Sig att ha skapat människan efter att ha sett vilket fördärv de hade gjort på jorden:

”Då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta. HERREN sade: ”Människorna som jag har skapat skall jag utrota från jordens yta, ja, både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag ångrar att jag har gjort dem.”7

Fjärran är Allâh från vad lögnarna och de orättvisa säger.

Däri står det hur Allâh brottades med Ya´qûb (Jakob) och att Ya´qûb slog ned honom mot marken – fjärran är Allâh från det:

”Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom ända till dess morgonrodnaden kom. 25 När han såg att han inte kunde övervinna Jakob, slog han honom på höftleden, så att höften gick ur led medan han brottades med honom. 26 Och han sade: ”Släpp mig, ty morgonrodnaden har gått upp.” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” 27 Då sade han till honom: ”Vad är ditt namn?” Han svarade: ”Jakob”. 28 Han sade: ”Du skall inte längre heta Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och segrat.”
 29 Och Jakob frågade: ”Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför frågar du efter mitt namn?” Och han välsignade honom där. 30 Jakob kallade platsen Peniel, ty han tänkte: ”Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå har mitt liv skonats.”
 31 När han hade kommit förbi Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på höften.”8

Däri står det hur Yahûdhâ (Juda), Ya´qûbs son, begick otukt med Tamar9 och från deras avkomma kom profeten Dâwûd (David)10. De lät honom vara ett icke-äktenskapligt barn på samma sätt som de lät Messias vara ett icke-äktenskapligt barn. De nöjde sig inte med det förrän de tillskrev Toran det. På samma sätt lät de Lûts två barn vara icke-äktenskapliga. Därefter tillskrev de Dâwûd och andra profeter dessa två icke-äktenskapliga barn.

1 Första Moseboken (19:30-36).

2 1 Mose svarade: ”Men om de inte tror mig och inte lyssnar på mina ord utan säger: HERREN har inte uppenbarat sig för dig?” (Andra Moseboken (4:1))

3 Andra Moseboken (4:6-7)

4 Första Moseboken (22:2)

5 ”Abraham var åttiosex år när Hagar födde Ismael åt honom.” (Första Moseboken (16:16))

6 ”Abraham var etthundra år när hans son Isak föddes.” (Första Moseboken (21:5))

7 Första Moseboken (6:6-7))

8 Första Moseboken (32:24-31))

9  ”6Juda tog åt Er, sin förstfödde, en hustru som hette Tamar. 7 Men Er, Judas förstfödde, var ond i HERRENS ögon och HERREN dödade honom. 8 Då sade Juda till Onan: “Gå in till din brors hustru, gift dig med henne i din brors ställe och skaffa avkomma åt din bror.” 9 Men eftersom Onan visste att avkomman inte skulle bli hans egen, lät han säden spillas på jorden varje gång han låg med sin brors hustru, detta för att inte ge avkomma åt sin bror. 10 Det Onan gjorde var ont i HERRENS ögon, och han dödade också honom. 11 Då sade Juda till sin sonhustru Tamar: “Stanna som änka i din fars hus till dess att min son Sela blir vuxen.” Han var nämligen rädd att också denne skulle dö liksom hans bröder. Tamar gick då tillbaka till sin fars hus och stannade där.
 12 En lång tid därefter dog Suas dotter, Judas hustru. Efter sorgetidens slut gick Juda med sin vän adullamiten Hira upp till Timna, till dem som klippte hans får. 13 När man berättade för Tamar att hennes svärfar var på väg till Timna för att klippa fåren, 14 lade hon av sig änkekläderna, tog på sig en slöja och satte sig vid porten till Enajim på vägen till Timna. Hon såg nämligen att Sela var fullvuxen och att man ändå inte gav henne till hustru åt honom.
 15 När Juda fick se henne, trodde han att hon var en sköka. Hon hade ju täckt för sitt ansikte. 16 Han vek av till henne där hon satt vid vägen, och sade: “Får jag gå in till dig?” Han visste inte att det var hans sonhustru. Hon svarade: “Vad vill du ge mig för att få gå in till mig?” 17 Han sade: “Jag skickar dig en killing ur min hjord.” Hon svarade: “Ja, om du ger mig pant tills du skickar den.” 18 Han sade: “Vad skall jag då ge dig i pant?” Hon svarade: “Din signetring med kedja och staven som du har i handen.” Då gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom. 19 Sedan gick hon därifrån och lade av sig slöjan och tog på sig änkekläderna igen.
 20 Juda skickade killingen med sin vän adullamiten för att få tillbaka panten av kvinnan, men denne hittade henne inte. 21 Han frågade männen på platsen var tempelskökan fanns, hon som satt vid vägen i Enajim, men de svarade att det inte hade funnits någon tempelsköka där. 22 Och han kom tillbaka till Juda och sade: “Jag har inte hittat henne. Dessutom säger folket på orten att det inte funnits någon tempelsköka där.” 23 Då sade Juda: “Hon får behålla det så skämmer vi inte ut oss. Jag har nu skickat killingen, men du har inte hittat henne.”
 24 Ungefär tre månader senare fick Juda höra: “Din sonhustru Tamar har bedrivit otukt och hon har också blivit havande genom sin otukt.” Då sade Juda: “För ut henne och bränn henne!” 25 Men när hon skulle föras ut skickade hon bud till sin svärfar och lät säga: “Genom en man som äger dessa saker är jag havande. Se efter vem som äger den här signetringen med kedja och den här staven.” 26 Och Juda kände igen dem och sade: “Hon har rätten på sin sida, inte jag, eftersom jag inte har gett henne åt min son Sela.” Men han låg aldrig mer med henne.*
 27 När hon skulle föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv. 28 Vid födelsen stack den ene fram en hand. Då tog barnmorskan en röd tråd och band den om hans hand och sade: “Han kom ut först.” 29 Men när han sedan drog tillbaka handen kom hans bror ut. Då sade hon: “Varför har du trängt dig fram?” Och han fick namnet Peres. 30 Därefter kom hans bror ut, han som hade den röda tråden om sin hand. Och han fick namnet Sera.” (Första Moseboken (38:6-30))

10  ”12 Må ditt hus bli som Peres hus, honom som Tamar födde åt Juda, genom de avkomlingar som HERREN skall ge dig med denna unga kvinna.” 13 Boas tog Rut till sig och hon blev hans hustru. När han gick in till henne, lät HERREN henne bli havande och hon födde en son. 14 Då sade kvinnorna till Noomi: “Välsignad vare HERREN, som i dag inte har låtit dig vara utan återlösare. Må hans namn bli prisat i Israel! 15 Han skall ge dig nytt liv och försörja dig på din ålderdom. Ty din sonhustru, som har dig kär, har fött honom, hon som är mer för dig än sju söner.” 16 Noomi tog barnet och lade det i sin famn och blev den som skötte det.
 17 Grannkvinnorna gav honom ett namn och sade: “Noomi har fått en son”. De kallade honom Obed och han blev far till Isai, Davids far. 18 Detta är Peres fortsatta historia: Peres blev far till Hesron, 19 Hesron blev far till Ram, Ram blev far till Amminadab 20 Amminadab blev far till Nahson, Nahson blev far till Salmon, 21 Salmon blev far till Boas, Boas blev far till Obed, 22 Obed blev far till Isai och Isai blev far till David.” (Rut (4:12-22))