Endast bekräftade bevis fastställer domar i Sharî´ah

Angående Ahmads ord:

”Om hadîthen handlar om lockelse eller avskräckning tar vi lätt på berättarkedjan.”

syftar han på om frågan redan är föreskriven eller förbjuden via en erkänd grund och som det sedan kommer en hadîth till som antingen lockar till det föreskrivna eller avskräcker från det förbjudna. Därtill skall hadîthen inte vara någon lögn. Den omtalade belöningen respektive det omtalade straffet kan alltså vara sanna. Och om det inte skulle vara det så måste det fortfarande finnas en belöning respektive ett straff i handlingen.

Dock är det omöjligt att han skulle rapporterat den med kännedomen att den är en lögn. Det är inte tillåtet om inte dess tillstånd nämns. En sådan hadîth utgör inget bevis i lockelse eller något annat.

Likaså är det inte tillåtet att fastställa en Sharî´ah-baserad dom av rekommendation, föraktfullhet, dygd eller en speciell handling under en speciell tid via en hadîth om man inte känner till dess bekräftade tillstånd. Det måste alltså finnas ett bekräftat bevis som fastställer den Sharî´ah-baserade domen. Annars är det tal om Allâh utan kunskap.