En konstig definition av Ahl-ul-Bid´a

Dr Ibrâhîm sade:

”Ahl-ul-Bid´a är de som opponerar sig mot Ahl-us-Sunnahs dogm och metodik i bevisning, undervisning, utbildning och kall till Allâh, följer lustar och avhåller sig från Ahl-us-Sunnahs lärda. Faktum är att de nedvärderar dem, förtalar dem och ser sig själva vara bättre än de. Dessa är vilsna innovatörer.”1

Från denna långa definition förstår man att en person eller en grupp är vare sig innovatörer eller vilsna så länge de inte uppfyller alla dessa krav. Det är en konstig definition och ett konstigt beslut som opponerar sig mot Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs principer, metodik och domar.

1 – Khawâridj som Allahs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) fördömde och befallde att de bekrigas, varpå följeslagarna bekrigade dem och dödade en stor mängd bland dem, hade bara ett fel; de gjorde Takfîr på grund av lagen och de stora synderna. De hade inget avguderi sett till Allâhs herravälde, de dyrkade ingen annan än Allâh och de förnekade inte Hans namn och egenskaper. Det är först efteråt som de anammade Djahmiyyahs och Mu´tazilahs dogmer. Många av dem började till och med avguda gravar.

2 – Salaf krävde inte att Dr Ibrâhîms krav uppfylls för att göra Tabdî´ på en person. De gjorde Tabdî´ och till och med Takfîr för en enda dogmatisk sakfråga. De gjorde Takfîr på extrema Qadariyyah då de dementerade Allâhs eviga kunskap. Den förste som gjorde Takfîr på dem var ´Abdullâh bin ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ) när han sade:

”Vid Honom i Vars hand Ibn ´Umars själ ligger! Om någon av dem hade skänkt guld motsvarande Uhud, skulle Allâh inte accepterat det från honom förrän han tror på ödet. Om du träffar dem skall du berätta för dem att jag har inget med dem att göra och att de har inget med mig att göra.”2

Liknande sade den ädle följeslagaren ´Ubâdah bin as-Sâmit (radhiya Allâhu ´anh).

Efter att Qadariyyah hade ändrat sin dogm och sedermera bekräftat kunskapen men dementerat Allâhs vilja bakom slavarnas handlingar, skilde sig de lärda åt om dem; vissa vidhöll Takfîr på dem medan andra gjorde Tabdî´ på dem.

När Mu´tazilah sade att syndaren är varken otrogen eller muslim, gjorde de lärda Tabdî´ på dem och gav dem namnet ”Mu´tazilah”.

När andra Ahl-ul-Ahwâ’ sade att Qur’ânen är skapad och inte Allâhs tal, gjorde Ahl-us-Sunnahs lärda Takfîr på dem.

När lärda från Ahl-us-Sunnah sade att deras uttal av Qur’ânen är skapat, gjorde Ahl-us-Sunnahs lärda Tabdî´ på dem.

När Murdji’ah avvek från definitionen av tron, exkluderade handlingar från den och sade att tron varken stiger eller sjunker, gjorde Ahl-us-Sunnah Tabdî´ på dem.

När vissa bland dem sade att tron består endast av hjärtats kännedom, gjorde de Takfîr på dem och sade att de är extrema Djahmiyyah.

Dr Ibrâhîm sade:

”Detta är ett kriterium mellan Ahl-us-Sunnah och Ahl-ul-Bid´a. Därmed inser den smarte anledningen varför imamerna inte gjorde Tabdî´ på vissa lärda från Ahl-us-Sunnah som höll med Ahl-ul-Bid´a inom vissa detaljer.”

Salaf gjorde visst Tabdî´ på flera lärda som tillhörde Ahl-us-Sunnahs stora lärda på grund av att de sade att deras uttal av Qur’ânen var skapat samtidigt som de höll med Ahl-us-Sunnah om att Qur’ânen är Allâhs tal, kontra Ahl-ul-Bid´a. Detta var, som du kan se, en detalj.

1Sid. 39

2Muslim (8).