En kompromisslös Skrift

Allâh (´azza wa djall) sade:

أَفَبِهَذَا الْحَدِيثِ أَنتُم مُّدْهِنُونَ

”Vågar ni visa er ringaktning för detta budskap?”1

Allâh (subhânah) fördömde dem för att vilja kompromissa vid fel tillfälle. De ville kompromissa med en Skrift som skall förkunnas, skiljer mellan sanning och falskhet och som det skall bitas fast i med kindtänderna.

De ville kompromissa med en Skrift som hjärtan fäster sig vid, som man krigar och sluter fred för och som man håller fast vid utan att avvika till höger eller vänster från den för något annat.

De ville kompromissa med en Skrift som har den suveräna och unika rätten till domslut, som man bråkar för, vars ljus är den enda vägledningen till de högsta målen och som är det enda botemedlet.

Denna Skrift är existensens själ och skapelsens liv. Lyckan roterar kring den. Den leder till framgång och visar vägen till räddningen.

Denna Skrift är en stig till vägledningen och ett ljus till insikterna.

Hur kan de då kräva att det kompromissas med en Skrift lik denna? Den har inte uppenbarats för kompromisser. Den har uppenbarats i sanning och för sanningen. Kompromisser görs endast i samband med en stark falskhet som inte kan avvärjas eller en svag sanning som inte kan etableras. I detta fall blir man tvungen att lämna något av sanningen och göra något av falskheten. Men hur skall man kompromissa med Sanningen som ligger bakom all sanning?

156:81