En genialisk avvisning av Mawlid

Fråga: Hur lyder domen för att fira profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) födelsedag?

Svar: Vad gäller det historiska perspektivet, bör man veta att datumet till natten till sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) födelsedag inte är helt säkert. Vissa samtida forskare menar att det var natten till den nionde Rabî´-ul-Awwal, inte den tolfte. I detta fall är det helt grundlöst att fira natten till den tolfte Rabî´-ul-Awwal.

Likaså är detta firande grundlöst ur det Sharî´ah-baserade perspektivet. Om Allâh hade föreskrivit denna handling, skulle profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) handlat utmed den, eller åtminstone förkunnat den för sitt samfund. Och om han hade handlat utmed denna handling eller förkunnat den, hade handlingen förblivit bevarad. Allâh (ta´âlâ) sade:

إِنَّا نَحْنُ نَزَّلْنَا الذِّكْرَ وَإِنَّا لَهُ لَحَافِظُونَ

“”Det är Vi som har uppenbarat denna Påminnelse steg för steg och Vi skall helt visst slå vakt om den.”” (15:9)

När man då vet att denna handling inte hör till det, klargörs att den inte har någonting med Allâhs religion att göra. Och om denna handling inte har något med Allâhs religion att göra, är det inte tillåtet att dyrka Allâh och söka Hans närhet med den. Hur kan det vara tillåtet för oss tjänare att hitta på egna sätt att ta oss närmare Allâh med, när Allâh (ta´âlâ) redan har gjort det genom Sitt sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)? Att lägga till obehöriga ritualer i Allâhs religion hör till att vanhedra Allâhs rättighet. Dessutom innebär ett liknande handlande att man beskyller Allâhs följande Uttalande för lögn, nämligen:

الْيَوْمَ أَكْمَلْتُ لَكُمْ دِينَكُمْ وَأَتْمَمْتُ عَلَيْكُمْ نِعْمَتِي وَرَضِيتُ لَكُمُ الإِسْلاَمَ دِينًا

“”Denna dag har Jag fullbordat er religion och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Och Jag är nöjd med att Islâm skall vara er religion.” (5:3)

Om detta Mawlid-firande hör till religionens fullbordighet, måste det likaså förbli bevarat innan sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) död. Skulle det däremot inte höra till religionens fullbordighet, hör det inte till religionen alls. Allâh säger:

الْيَوْمَ أَكْمَلْتُ لَكُمْ دِينَكُمْ

“”Denna dag har Jag fullbordat er religion.””

Säger man däremot att detta firande visst hör till religionens fullbordighet och att det skedde efter sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) död, betyder det att man beskyller denna ädla vers för lögn.

Det råder inga tvivel om att de som firar Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) födelsedag endast gör det utav högaktning och kärlek till honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Dessa handlingar är dyrkan. Det hör till dyrkan att älska sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), ty ens tro blir först fullkomlig efter att man älskar honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) mer än något annat, inklusive sig själv. Likaså hör det till dyrkan att högakta sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Detta bevisar att Mawlid-firandet som hålls för att komma Allâh närmare och för att högakta sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är dyrkan. Och om det är dyrkan, är det inte alls tillåtet att införa obehöriga saker och ting i Allâhs religion. Sålunda är Mawlid-firandet en förbjuden innovation.

Därjämte hör vi hur dessa firanden består av väldiga synder, som varken godtas av Sharî´ahn, sinnet eller intellektet. De sjunger lovsånger i vilka de överdriver i sin ställning till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) så pass, att de gör honom större än Allâh – och skydd sökes hos Allâh! Några andra dumheter vi också har hört talas om, är följande: När sagoberättaren läser upp profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) födelse och når meningen ”al-Mustafâ föddes”, ställer sig alla upp och säger:

“”Sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) själ har närvarat. Låt oss resa oss upp i högaktning.””

Detta är ren dumhet. Det hör inte alls till högaktning att resa sig upp för någon, ty sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) föraktade att man reser sig upp för honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare som älskade och högaktade honom mer än alla andra stod aldrig upp för honom, eftersom de visste att han föraktade det. Så här var fallet när han levde. Vad skall man då säga om dessa fantasier?