Egenkärlek och nedvärdering av andra

Helt klart var an-Nawawî en välvillig man som tjänade islam. Det bevisas av att hans böcker är accepterade. I alla moskéer läses hans bok ”Riyâdh-us-Sâlihîn”. Det bevisar en acceptans. Självklart ville han (rahimahullâh) väl, men han förfelade när han tolkade Allâhs egenskaper; han hade Mu’awwilahs metodik. Men säger vi att han var innovatör? Hans norm var innovativ, men han var ingen innovatör. Han tolkade och tolkaren som drar en egen slutsats och förfelar belönas. Hur ska vi då säga att han var innovatör och varna människorna för honom? Att ha en åsikt är en sak, att stämplas för något är en annan. En person kan ju uttala sig på ett otroget sätt utan att vara otrogen. Vad säger ni om hadîthen:

Allâh gläds mer över Sin slavs ånger än när någon av er gläds över sin kamel som han har sin mat och dryck på och sedan blir av med den. Sedan letar han efter den utan att hitta den. Därefter lägger han sig under trädet och inväntar döden. Rätt som det är står kamelen ovanför honom. Han tar då tag i dess sele och råkar säga utav stark glädje: ”Allâh! Du är min slav och jag är Din herre.”1?

Han uttalade sig på ett otroget sätt utan att bli otrogen. Hädar personen som tvingas till att säga eller göra otro? Nej. Vad säger ni om hadîthen där mannen sade till sin familj:

”Efter att jag har dött, skall ni bränna mig och sedan mala mig. Därefter skall ni hälla ut min kropp i havet. Jag svär vid Allâh, att om Allâh klarar av att få mig att återuppstå, kommer Han att straffa mig som ingen annan skapelse.” Därefter befallde Allâh landet att ge tillbaka det som det har fått av honom och havet att ge tillbaka det som det har fått av honom. Sedan sade Han: ”Vad fick dig att göra detta?” Han sade: ”Fruktan för Dig, Herre.” Därpå förlät Han honom.”2?

Han betvivlade Allâhs (´azza wa djall) förmåga, vilket är otro. Det till trots hädade han inte.

Angående Ibn Hadjar (rahimahullâh), så var han mig veterligen kluven. Ibland anammade han Salafs metodik, ibland tolkade han. Det vill säga förvrängde.

Kan då dessa två män förtalas? Aldrig. Dock accepterar vi inte alls deras fel. Deras fel är en sak och deras egna slutsatser är en annan. Jag påpekar detta eftersom de senaste två-tre åren har det dykt upp en grupp som angriper dessa två män våldsamt. De anser det vara obligatoriskt att bränna Ibn Hadjars ”Fath-ul-Bârî” och an-Nawawîs ”Sharh Sahîh Muslim”. Hur vågar en människa uttala sig så? Men det är resultatet av egenkärlek och nedvärdering av andra.

1al-Bukhârî (6308) och Muslim (2747).

2al-Bukhârî (6480) och Muslim (2756).