Domen för testamente

publicerad
14.09.2010

Författare: ´Allâmah Ibrâhîm bin Muhammad Dhawayân (d. 1353)
Källa: Manâr-us-Sabîl (2/715)

Grunden till testamente förekommer i Qur’ânen, Sunnahn och samstämmigheten. Allâh (ta´âlâ) sade:

“När någon bland er känner döden nalkas och han efterlämnar förmögenhet, skall han upprätta testamente till förmån för föräldrar och anhöriga enligt god sed; detta är en plikt för de gudfruktiga.”1

Han sade också:

“Efter legat eller skulder.”2

Vad beträffar Sunnah, så har Ibn ´Umar, Sa´d och andra rapporterat hadîther om det.

Likaså är de enade om att det är tillåtet. Ibn ´Abdil-Barr sade:

“De är enade om att det inte är obligatoriskt om man inte har en skyldighet utan bevis. Det enda undantaget är en grupp lärda med en avvikande åsikt som ålägger testamente. Detta rapporteras från az-Zuhrî och Abû Midjliz och det är Dâwûds åsikt. Vad oss beträffar, lät de flesta följeslagare bli att testamentera utan att någon fördömde det.”3

Angående versen, sade både Ibn ´Abbâs och Ibn ´Umar att den är avskaffad.

Vad gäller Ibn ´Umars hadîth, gäller det om man har en skyldighet.

1 2:180

2 4:11

3 at-Tamhîd (4/292) och al-Istidhkâr (7/23).