Döm inte förrän du hör båda parterna

Fråga: En man vid namnet ´Abdullâh lämnade efter sig två söner, Muhammad och ´Abdul-´Azîz, och två hus i stiftelse. Var och en av dem har bott i vardera hus. Huset är ämnat för behövande. Efter ett tag dog även ´Abdul-´Azîz som lämnade efter sig en son vid namnet ´Abdullâh. Han bor i ar-Riyâdh och har inget behov av huset. Hans moder bor kvar i huset och hans döttrar är gifta. Muhammad har också barn och de bor i det andra huset. De uppfyller sina plikter som kvällsmat och annat som står i testamentet. ´Abdullâh kräver att hans farbror Muhammad betalar pengar. Muhammad säger att det finns inget behov av huset längre och att det är orimligt att låta det stå varpå han föreslår att det skall uthyras. Muhammad säger att ´Abdullâh har inget behov av huset. Får ´Abdullâh bo i det huset när han vill eller är det bara de behövande från Muhammads söner som får göra det?

Svar: För det första är detta en tvist. Jag behandlar vanligtvis inte tvister. Ty Allâh fördömde Dâwûd (´alayhis-salâm) – som var profet – för att ha dömt utan att ha hört den andra parten. Vad skall då vi säga?

För det andra går det inte att döma i en stiftelserelaterad fråga utan relaterade dokument. Det är möjligt att ett ord har ändrats under projektets gång. Därför kan jag inte ge något utslag förrän ´Abdullâh och hans farbror Muhammad kommer till mig med dokument.

Fråga: Hur lyder principen inom stiftelse?

Svar: Det finns ingen princip frånsett det som står i dokumenten, bortsett så klart från det som går emot föreskriften – det upphävs.