Dogmen om den eviga Qur’ânen är innovation

Om ni säger att den arabiska Qur’ânen är evig och Allâhs tal, fordrar det att den är skapad. Sålunda håller ni med Mu´tazilah. Er teori om att den arabiska Qur’ânen är evig går emot konkret rimlighet och ingen av Salaf har sagt så. Vi och alla andra grupper fördömer er för den teorin och beskyller er för att ha innoverat den och motsatt er såväl det rimliga som det återberättade. Hur annars är ett specifikt (س) före ett specifikt (ب) eviga och ändlösa? Hur annars är alla efterkommande bokstäver och rösten som lyder nu eviga?

Ingen av de fyra imamerna eller någon annan har sagt så. Visserligen har senare anhängare till Mâlik, ash-Shâfi´î och Ahmad sagt så, Ibn Sâlim och hans anhängare sade så och likaså en grupp skolastiker och Ahl-ul-Hadîth, men ingen av dem tillhörde Salaf. Även om ash-Shihristânî sade i ”Nihâyat-ul-Iqdâm” att teorin delades av Salaf och Hanâbilah, så delade varken Salaf, Ahmad bin Hanbal, hans gamla anhängare eller merparten av dem den.

Sålunda var många av dessa överensstämmande med antingen Sâlimiyyah eller också med Kullâbiyyah. De hamnade i konflikt med varandra. Grunden till det är att de allesammans säger att Qur’ânen är evig. Det är en innovation som inte sades av någon av Salaf. Det enda Salaf sade var:

Qur’ânen är Allâhs oskapade tal. Den kommer från Honom och till Honom skall den återvända.”

I början var det tillräckligt att säga att Qur’ânen är Allâhs tal. Talarens tal kan ju inte vara frånskilt från honom.