Djahmiyyah – lika som bär

ad-Dârimî sade: Mûsâ bin Ismâ´îl berättade för oss: Hammâd bin Salamah berättade för oss, från Thâbit, från Anas, från ´Abdullâh bin Mas´ûd som sade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den siste mannen som inträder paradiset kommer än att gå och snubbla på Vägen och än bli bränd av elden. När han har passerat den vänder han sig om och säger: ”Väldig är Han som räddade mig från dig!” Då reses ett träd framför honom så att han säger: ”Herre! Låt mig komma det nära”, varpå han kommer det nära. Då säger Han till honom: ”Människa! Behagas du av att Jag ger dig hela världen och dess motsvarighet därtill?” Han svarar: ”Herre! Gör Du narr av mig när Du är skapelsernas Herre?”

Ibn Mas´ûd skrattade och sade: ”Skall ni inte fråga varför jag skrattade? Så gjorde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och skrattade. Sedan frågade han: ”Skall ni inte fråga varför jag skrattar?” De sade: ”Varför skrattar du?” Han svarade: ”På grund av skapelsernas Herres skratt när han sade till Honom: ”Gör Du narr av mig?” Då svarar Allâh (ta´âlâ): ”Jag gör inte narr av dig men Jag är kapabel till allt Jag vill.” Därpå för Han in honom i paradiset.”1

Efter ett tag såg jag en person försvaga denna autentiska hadîth på den grunden att världarnas Herre beskrivs med skratt. Jag syftar på den förnekande Djahmî som sade när han kommenterade hadîthen och avfärdade den aktuella egenskapen:

Enligt mig (!!!) är den inte bekräftad. Den återberättas av Hammâd bin Salamah som var allom bekant svag ehuru han tillhör Muslims män.”2

Att Hammâd (rahimahullâh) ska vara allom bekant svag är lögn och osanning. Ingen muslim har sagt så förr. Ta vilken relaterad bok som helst, du kommer inte att hitta en oinskränkt försvagning av honom, än mindre att han är allom bekant svag. Det yttersta som har sagts är att han förfelar, men vem gör inte det frånsett Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)? Trots det beskrivs han som precis och bemästrande i det han återberättar från vissa efterföljare, däribland Thâbit al-Bunânî som han återberättar denna hadîth från och som rapporteras av bland andra Muslim. Imâm Ahmad sade:

Hammâd bin Salamah är den stabilaste av Thâbit al-Bunânîs återberättare.”3

Detsamma sade Ibn-ul-Madînî och andra.

Ibn Hibbân sade om Hammâd bin Salamah (rahimahullâh):

Bland sina kollegor i Basrah var han unik sett till dygd, religiositet, kunskap, andakt, stabilitet i Sunnah och kross av Ahl-ul-Bid´a. På sin tid förtalades han enbart av Qadariyyah eller innovativa Djahmiyyah eftersom han uppenbarade autentisk Sunnah som förkastades av Mu´tazilah.”4

Fri är Allâh från brister! Här har vi en annan innovativ Djahmî – och förnekare till och med – som förtalar honom på nytt genom att efterapa Djahmiyyah som al-Kawtharî och al-Ghumârî. Orsaken är densamma Ibn Hibbân nämnde. Således tar han sig an, liksom de två andra, att försvaga en autentisk hadîth som hela samfundet har accepterat. Till och med Ibn-ul-Djawzî (som banade hans väg till Djahmiyyah) accepterade den i ”Daf´ Shubah-it-Tashbîh”. Han visste ju att Hammâd var pålitlig varvid han bara kunde ge med sig. Däremot förklarade han den metaforiskt vilket får dem att slutligen förklara Hans (ta´âlâ) existens som metaforisk. Ty även skapelser existerar. Om de inte vill säga att Allâh skrattar därför att skapelsen skrattar, får de dementera Hans existens därför att människan existerar. Då säger de att Hans existens är olik vår existens varpå vi säger att alla Allâhs egenskaper i Qur’ânen och Sunnah är olika våra egenskaper.

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

Ingenting är som Han – Han är den Hörande, den Seende.”5

Han har hörsel som är olik vår hörsel, Han har syn som är olik vår syn. Han skrattar olikt vårt skratt. Allt av bekräftelse och dementi som sägs angående essensen ska sägas angående egenskaperna.

1Naqdhu ´Uthmân bin Sa´îd ´alâ al-Marîsî al-Djahmî al-´Anîd, sid. 486-487

2Kommentar till ”Daf´ Shubah-it-Tashbîh”, sid. 178

3al-´Ilal (1/263) och (2/222).

4ath-Thiqât (6/216).

542:11