Detta sade de i samband med döden

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah dog medan han läste:

إِنَّ الْمُتَّقِينَ فِي جَنَّاتٍ وَنَهَرٍفِي مَقْعَدِ صِدْقٍ عِندَ مَلِيكٍ مُّقْتَدِرٍ

”De rättfärdiga skall vistas i lustgårdar [vattnade av] bäckar. [Och de skall] ta plats inför en allsmäktig Konung i sanningens [församling].”1

Jag fick höra att en Shaykh låg på sin dödsbädd när han läste:

أَأَتَّخِذُ مِن دُونِهِ آلِهَةً إِن يُرِدْنِ الرَّحْمَن بِضُرٍّ لاَّ تُغْنِ عَنِّي شَفَاعَتُهُمْ شَيْئًا وَلاَ يُنقِذُونِإِنِّي إِذًا لَّفِي ضَلاَلٍ مُّبِينٍ

”[Varför] skulle jag sätta medgudar vid Hans sida? Om den Nåderike vill att något ont skall drabba mig, är deras förböner till ingen nytta för mig och de kan inte rädda mig. Vilket grovt misstag hade jag då inte begått!”2

Därefter dog han och det fick vissa av hans elever att frukta det värsta för honom. Sedan begravde de honom samtidigt som vissa av hans elever fortsatte att frukta det värsta för honom. Då lade sig en av dem för att sova vid hans grav. Han hörde Munkar och Nakîr säga till honom ”Vem är din Herre?” Då fullbordade han läsningen:

إِنِّي آمَنتُ بِرَبِّكُمْ فَاسْمَعُونِ

”Jag tror på Honom som [också] är er Herre; lyssna till mig!”3

Då sade de två änglarna till honom:

قِيلَ ادْخُلِ الْجَنَّةَ قَالَ يَا لَيْتَ قَوْمِي يَعْلَمُونَ  بِمَا غَفَرَ لِي رَبِّي وَجَعَلَنِي مِنَ الْمُكْرَمِينَ

”Han bjöds att stiga in i paradiset – [och] utbrast: ”Ack, om mitt folk visste att min Herre har förlåtit mig och gett mig en hedersam plats!”4

Muhammad bin Thâbit al-Bunânî sade:

”När min fader låg inför döden gick jag till honom och sade: ”Fader! Säger ”det finns ingen sann gud utom Allâh”.” Då sade han: ”Käre son! Lär dig från mig. Jag är på min sjätte eller sjunde fras nu.”

Jag såg hur min fader, författaren, hade handskrivit en kommentar:

”Sibt bin al-Djawzî sade: ”Det sista som Shaykh Abû ´Amr sade var:

إِنَّ اللّهَ اصْطَفَى لَكُمُ الدِّينَ فَلاَ تَمُوتُنَّ إَلاَّ وَأَنتُم مُّسْلِمُونَ

”Allâh [själv] har valt er tro; dö därför endast som muslimer.”5

När min fader låg på sin dödsbädd satt jag vid honom och läste Yâ Sîn. Han läste också med oss. Han läste på ett mumlande sätt så att man bara kunde förstå något av verserna. Sedan dog han.

an-Nasâ’î och andra rapporterade profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bön:

”Allâh! Jag söker Ditt skydd mot att brännas och att drunkna och jag söker Ditt skydd mot att Satan får mig att bli förvirrad inför döden.”6

När Abû Qulâbah blev sjuk i Shâm kom ´Umar bin ´Abdil-´Azîz till honom för att besöka honom och sade:

”Abû Qulâbah! Var hård och få inte hycklarna att bli glada.”

Muhammad bin Yazîd bin Khunays sade:

”Wuhayb bin al-Ward svor vid Allâh att varken Allâh eller någon skapelse skulle se honom skratta förrän han visste vad änglarna skulle komma med. När han dog hörde de honom säga: ”Du uppfyllde Ditt löfte till mig men jag uppfyllde inte mitt löfte till Dig.”

Abû Bakr bin ´Ayyâsh sade:

”Jag kom till ´Âsim när han låg på sin dödsbädd. Jag hörde hur han läste upprepande gånger som om han stod i en bönenisch:

  ثُمَّ رُدُّواْ إِلَى اللّهِ مَوْلاَهُمُ الْحَقِّ أَلاَ لَهُ الْحُكْمُ وَهُوَ أَسْرَعُ الْحَاسِبِينَ

”Därefter förs de tillbaka till Allâh, deras Herre, Sanningen. Är inte domen Hans, Han som snabbast kallar till räkenskap.”7

1 54:54-55

2 36:23-24

3 36:25

4 36:26-27

5 2:132

6 Autentisk enligt al-Albânî i ”Sahîh-ul-Djâmi´” (1282).

7 6:62