Det obligatoriska förhållandet till Khawâridj

Extremism är det farligaste människor kan råka ut för. Överdrift inom religionen vill säga. Det är typiskt för Khawâridj som Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade om:

”De dödar muslimer och fredar hedningar.”

Khawâridj bekrigar bara muslimer. Det är inte känt att de någonsin har bekrigat otrogna. De krigar bara mot muslimer. Ty de anser att muslimer är otrogna. Således bestrider de dem:

”De dödar muslimer och fredar hedningar. Om jag råkar på dem skall jag döda dem som ´Âd dödades.”1

Så sade sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Därför är det obligatoriskt att kriga mot Khawâridj, nämligen för att avvärja deras prövning och ondska. Dessförinnan skall det varnas för dem och deras villfarelse skall klargöras. Ingen är så farlig för samfundet som de eftersom de demonstrerar religion och tro. De ber och fastar. Måhända ber och läser de Qur’ânen mer än vad Ahl-us-Sunnah gör. Det syns på deras pannor och drag att de läser Qur’ânen, ber, ber på nätterna – men de är ändå inte på rätt väg!

Deras motsats är folk som nonchalerar och tar lätt på allting.

Den enda räddningen ligger i den mellersta och måttliga vägen. Den kräver dock en korrekt avsikt, nyttig kunskap och fasthållning vid den korrekta dogmen som skall studeras under de lärda. Den bästa boken för det är Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyahs (rahimahullâh) bok ”al-´Aqîdah al-Wâsitiyyah”. Den ingår i läroplanen och lärs ut i gymnasium. Den är kortfattad samtidigt som den omfattar Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogm. Vi måste måna om den, förstå den och kämpa för att sprida den därför att den likviderar dessa prövningar och denna ondska.

1Abû Dâwûd (4764).