Det memorerande samfundet

Allâh (´azza wa djall) har särskilt vårt samfund genom att låta det memorera Qur’ânen och kunskap. Folken innan oss läste sina skrifter direkt ur böckerna. De klarade inte av att memorera. När ´Uzayr läste upp Toran utantill sade de:

”Detta är Allâhs son!”

Hur skall vi kunna tacka Honom som får våra sjuåringar att läsa Qur’ânen utantill?

Därtill finns det inte ett samfund bortsett från vårt som återberättar sin profets ord och handlingar på ett pålitligt sätt. Våra efterträdare återberättar hadîther från våra företrädare. Återberättarens pålitlighet granskas fram till att kedjan upphör hos Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). De andra samfunden berättar det de läser i sina böcker utan att veta vem som har skrivit det eller återberättat det. Vi har fått en väldig gåva som vi måste memorera. Den memoreras genom ständiga studier så att det memorerade förblir.

Många av våra företrädare memorerade något oerhört mycket. Det ledde till att människor lät bli att repetera utav lathet. När de sedan behövde det memorerade klarade de inte av att frambringa det. Jag granskade de lärda och såg hur de repeterar varje lektion två eller tre gånger. Två dagar efteråt var det bortglömt. Om någon av dem skulle behöva den kunskapen till en diskussion hade de inte klarat av att frambringa den. Den första tiden har alltså gått förlorad. Först skall man alltså memorera. Skälet bakom glömskan är att memoreringen inte har bemästrats. När jag såg hur latheten hade överrumplat dem som är sysselsatta med kunskap skrev jag den här boken för att aktivera dem och motarbeta latheten.