Det korrekta förhållandet till de lärdas åsikter

Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

Till Satans märkliga konspiration är att han undersöker människan för att veta i fall hon tenderar till djärvhet och mod eller passivitet och svaghet. Om han ser att hon är passiv och svag, kommer han till henne för att försvaga hennes intresse och vilja till det befallda och få henne att se det som besvärligt och ta lätt på att avstå från det. Till sist lämnar hon det helt eller så tar hon lätt på det och slarvar med det…

Vissa hamnade i underdrift och struntade helt i vad de lärda sade medan andra hamnade i överdrift och följde deras ändrade påbud och förbud och prioriterade dem före Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) autentiska och konkreta Sunnah.”1

Detsamma gäller de lärdas uttalanden. Satan har förhindrat vissa från dem och intalat dem att det är endast vanliga människors ord. Han har förhindrat dem från dem så att de inte har kunnat gagnas av de lärdas ord. Argumentet är att det är vanliga människors ord. Visst är det vanliga människors ord, men de är baserade på Qur’ânen och Sunnah och förståelse inom Allâhs religion. De lärdas ord skall begrundas; det som är överensstämmande med bevis skall accepteras, nyttjas och studeras och det som inte är det skall lämnas. Satan har fått vissa människor att överge de lärdas ord. De undviker Fiqh helt och fullt. De säger att det är vanliga människor ord. Det sägs att en av dem såg Zâd-ul-Mustaqni´ i en bil och sade:

Vad skall ni med det aset till? Lämna det.”

Andra överdriver med de lärdas ord så pass att de anser att de anser dem utgöra ett bevis i alla fall. De accepterar dem om de är överensstämmande med deras lustar. Det spelar ingen roll om de saknar bevis eller är fel. Allâh (djalla wa ´alâ) sade om nasaréerna:

اتَّخَذُواْ أَحْبَارَهُمْ وَرُهْبَانَهُمْ أَرْبَابًا مِّن دُونِ اللّهِ

De har tagit sina rabbiner och klosterbröder till herrar och beskyddare i Allâhs ställe.”2

Ty de följer deras ord slaviskt så länge de är överensstämmande med deras lustar. Men om de lärdas ord går emot deras lustar förkastar de dem ehuru de är överensstämmande med sanningen. Anledningen är att de följer sina lustar.

Vi skall alltså inte vara som nasaréerna och låta de lärdas ord utgöra ett oinskränkt bevis:

اتَّخَذُواْ أَحْبَارَهُمْ وَرُهْبَانَهُمْ أَرْبَابًا مِّن دُونِ اللّهِ

De har tagit sina rabbiner och klosterbröder till herrar och beskyddare i Allâhs ställe.”

De tillät det som Allâh hade förbjudit varpå de andra också tillät det och de förbjöd det som Allâh hade tillåtit varpå de andra också förbjöd det. Så gör nasaréerna. De lärdas ord skall varken förkastas helt och hållet eller accepteras helt och hållet. De skall jämföras med Qur’ânen och Sunnah. Det som är baserat på Qur’ânen och Sunnah är korrekt och tillämpas. Det som går emot beviset lämnas. Om den uttalade är Mudjtahid och gör fel belönas han. Och om han förfelar medvetet syndar han.

Numera hör vi många från Ahl-ul-Ahwâ’ argumentera med att det finns delade åsikter i frågan som slöjan och annat. Det handlar inte om meningsskiljaktigheter. Det handlar bevis. Meningsskiljaktigheter finns i alla fall, olika åsikter finns i alla fall. Det handlar om vad som stämmer överens med beviset. Vi tar inte bara det som är överensstämmande med vår lust. Vi tar det som är överensstämmande med beviset. Det är så det skall vara. Alltså skall de lärdas ord varken ignoreras helt och fullt eller accepteras helt och fullt. De skall jämföras med beviset. Förståelse inom Allâhs religion är en väldigt stor akademisk skatt.

1Ighâthat-ul-Lahfân (1/85-86).

29:31