Dessa hittar inte sanningen

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَإِن كُنتُمْ فِي رَيْبٍ مِّمَّا نَزَّلْنَا عَلَى عَبْدِنَا فَأْتُواْ بِسُورَةٍ مِّن مِّثْلِهِ وَادْعُواْ شُهَدَاءكُم مِّن دُونِ اللّهِ إِنْ كُنْتُمْ صَادِقِينَ

”Och om ni tvivlar på något av det som Vi steg för steg har uppenbarat för Vår tjänare, kom då fram med en sura som kan jämföras med detta och kalla på era vittnen – andra än Allâh – om ni talar sanning.”1

Versen bevisar att den som förhoppningsvis vägleds är den förvirrade tvivlaren som inte skiljer mellan sanning och villfarelse. Om han ärligt söker sanningen finns det en stor sannolikhet att han vägleds.

Vad gäller den omedgörlige som känner till sanningen och lämnar den, är det omöjligt för honom att återvända till den eftersom han lämnade sanningen efter att ha fått reda på den och inte på grund av okunnighet. En sådan person har ingen utväg.

Detsamma gäller den oärlige tvivlaren som söker efter sanningen. I själva verket vänder han sanningen ryggen och söker inte alls seriöst efter den. Denne brukar i princip inte heller vägledas.

12:23