Den romerska slavsonen – en lärdom till rasisterna

publicerad
27.01.2013

Författare: Shaykh ´Abdus-Salâm bin Bardjas Âl ´Abdil-Karîm
Källa: Târîkh Tadwîn-il-´Aqîdah as-Salafiyyah, sid. 22-23
Översättning: Darulhadith.com

Han hette Abû ´Ubayd al-Qâsim bin Sallâm bin ´Abdillâh. Hans fader Sallâm var en romersk slav till en man från Harâ. Med sin utländska brytning sade hans fader till sin lärare i arabiska:

”Lära al-Qâsim. Hon är duktigt.”

Han skadades inte av sin härkomst eller av att vara icke-arab. Här har vi en av pelarna inom den religiösa kunskapen och det arabiska språket fram till idag och så länge Allâh vill. De som förespråkar den fördömda och hedniska rasismen bör dra lärdom!

Abû ´Ubayd föddes 159 och dog 224 i Makkah.

Han delade upp sina nätter i tredjedelar. En tredjedel gick till bönen, en till sömnen och en till att skriva böcker.

Imâm Ishâq bin Râhûyah sade:

”Allâh skäms inte för sanningen. Abû ´Ubayd är kunnigare än mig, Ahmad bin Hanbal och ash-Shâfi´î.”

Ledaren av Khurâsân ´Abdullâh bin Tâhir sade:

”Människorna är fyra; Ibn ´Abbâs på sin tid, ash-Sha´bî på sin tid, al-Qâsim bin Ma´n på sin tid och Abû ´Ubayd på sin tid.”

Imâm Ahmad sade:

”Abû ´Ubayd är en lärare.”

ad-Dâraqutnî sade:

”Han var pålitlig, en imam och ett berg.”

Hans bok ”al-Îmân” utgavs 1385 av al-Albânî – denna tids imam av Ahl-us-Sunnah. Må Allâh förbarma Sig över honom.

Kuriosa:

adh-Dhahabî rapporterade med sin berättarkedja till Abûl-Hasan ad-Dâraqutnî som sade: Muhammad bin Makhlad underrättade oss: al-´Abbâs ad-Dûrî underrättade oss: Jag hörde Abû ´Ubayd al-Qâsim bin Sallâm nämna Synen av Allâh på Domedagen, Fotpallen som är platsen för Allâhs fötter, vår Herres skratt och var Allâh var innan skapelsen och säga:

”Dessa hadîther är autentiska. De återberättas av de Hadîth-lärda och Fuqahâ’ sinsemellan. Vi anser att de är sanna och vi tvivlar inte på dem. Om det skulle sägas ”Hur skrattar Han? Hur har Han placerat Sin fot” säger vi att vi inte tolkar dem och att vi inte har hört någon tolka dem.”1

1 Siyar A´lâm-in-Nubalâ’ (10/505).