Den obligatoriska ställningen

Allâh (´azza wa djall) sade:

قَدْ نَرَى تَقَلُّبَ وَجْهِكَ فِي السَّمَاء فَلَنُوَلِّيَنَّكَ قِبْلَةً تَرْضَاهَا فَوَلِّ وَجْهَكَ شَطْرَ الْمَسْجِدِ الْحَرَامِ وَحَيْثُ مَا كُنتُمْ فَوَلُّواْ وُجُوِهَكُمْ شَطْرَهُ

Ofta har Vi sett dig vända ansiktet mot himlen, och Vi skall låta dig vända dig i en böneriktning som skall göra dig nöjd. Vänd alltså nu ditt ansikte mot den heliga Moskén; ja, var ni än befinner er, vänd era ansikten mot den.”1

Enligt versen är det obligatoriskt att be mot Ka´bahs håll och inte vara vänd exakt mot den. Beviset är Allâhs ord:

فَوَلُّواْ وُجُوِهَكُمْ شَطْرَهُ

Vänd era ansikten mot den.”

Mot dess håll vill säga. Versen tilltalar den som inte klarar av att vända sig exakt mot Ka´bah. Annars är det obligatoriskt att göra det. Personen som befinner sig i Den heliga moskén kan i princip vända sig exakt mot Ka´bah eftersom han ser den. Folk utanför Den heliga moskén som inte kan se den får be vända mot dess håll. Hållet är ju vitt, ju längre bort man står från Ka´bah desto vidare blir hållet. Därför är det inget problem att avvika något från Ka´bah, säger de lärde. Det problematiska är att Ka´bah hamnar till höger om den bedjande, till vänster om honom eller bakom honom. En liten avvikelse gör alltså inget. Deras bevis är profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tilltal till folket i Madînah och alla andra i liknande situation:

Allt mellan öst och väst är Qiblah.”2

12:144

2at-Tirmidhî (342) och Ibn Mâdjah (1011).