Den förste som sade att Qur’ânen är evig

De säger även att Han talar med Sin vilja och förmåga. Hans tal är uppkommet (حديث) och är den bästa uppkomsten. De är emellertid enade om att det är oskapat. Det kan kallas för såväl (حديث) som (حادث). Kan det även kallas för (مُحْدَث)? De har två åsikter kring det.

Enligt de Ahl-us-Sunnah som vanligtvis tillämpar det på en avskild skapelse (vilket debattörerna gjorde när de debatterade kring Qur’ânen under Imâm Ahmads prövning) är det inte tillåtet att kalla Qur’ânen för (مُحْدَث). Den som säger att den är (مُحْدَث) säger faktiskt att den är skapad. Således fördömde Imâm Ahmad (rahimahullâh) Dâwûd för att ha brukat den termen. Följaktligen trodde dess användare att han fördömde honom för detta, något Ahl-us-Sunnahs imamer avfärdade. Dâwûd själv avsåg inte det. Både han och hans ledande anhängare var enade om att Allâhs tal är oskapat. Vad han menade var att det upprätthålls av själva Honom, vilket flera av Salaf, däribland al-Bukhârî, också ansåg.

Den tvisten mellan Ahl-us-Sunnah handlar dock bara om ordval. För övrigt är de enade om att det inte är en avskild skapelse och att Allâhs tal upprätthålls av Hans essens. Ahl-us-Sunnahs imamer som Ahmad, al-Bukhârî, Dâwûd, Ibn-ul-Mubârak, Ibn Khuzaymah, ´Uthmân bin Sa´îd ad-Dârimî, Ibn Abî Shaybah och deras jämlikar var enade om att Allâh talar med Sin vilja och förmåga. Däremot sade ingen av dem att Qur’ânen är evig. Den förste som är känd för att ha sagt så är Ibn Kullâb. Imâm Ahmad varnade för Kullâbiyyah och befallde att al-Hârith al-Muhâsibî bojkottas då han tillhörde dem. Det sägs emellertid att al-Hârith tog tillbaka Ibn Kullâbs åsikt om Qur’ânen och sade att Allâh talar med röst. Det nämner bland andra al-Kalâbâdhî i ”at-Ta´arruf li Madhhab-it-Tasawwuf”.