Den förste som Allâh skrattar åt

264 – Muhammad bin ´Ubaydillâh bin Numayr berättade för oss: Yazîd bin Hârûn berättade för oss: Ismâ´îl berättade för oss: Ishâq bin Râshid berättade för oss, från Asmâ’ bint Yazîd bin as-Sakan som sade:

”När Sa´d bin Mu´âdh hade dött skrek hans moder. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade till henne: ”Vill du inte att dina tårar slutar rinna och att din sorg försvinner? Din son är den förste som Allâh skrattar åt.”1

Om skrattet hade betytt såsom du har tolkat det skulle profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inte sagt:

”Din son är den förste som Allâh skrattar åt.”

Detta eftersom odlingens grönska och skönhet är uppenbar för alla som beskådar den2. Den skrattar inte bara åt den fromme och inte heller låter den bli att skratta åt den syndige. Så många fel du säger och så många i din omkrets du lurar!

Sade du inte i början av ditt brev att Allâh inte skall jämföras med människan och att det inte är tillåtet att föreställa sig att Hans egenskaper är som det som förstås av hennes egenskaper? Sedan jämför du själv Allâhs skratt med odlingen och föreställer dig av Allâhs skratt det du föreställer dig av odlingen.

1Ahmad (6/456), Ibn Abî Shaybah (12/143-144), Ibn Sa´d (3/434), Ibn Abî ´Âsim (559), al-Hâkim (2/206) m fl. al-Haytamî sade:

”Dess återberättare är den Autentiskas män” (Madjma´-uz-Zawâ’id (9/312))