Den enda tolkningen enligt Abû ´Ubayd

ad-Dâraqutnî sade: Muhammad bin Makhlad berättade för oss: al-´Abbâs bin Muhammad ad-Dûrî berättade för oss: Jag hörde Abû ´Ubayd al-Qâsim bin Sallâm säga om hadîtherna kring beskådningen, fotpallen, vår Herres skratt åt slavarnas hopplöshet som håller på att vända, vart vår Herre var innan Han skapade himlen, att helvetet inte fylls förrän din Herre (´azza wa djall) placerar Sin fot över det varpå det säger ”Det räcker, det räcker” och dylika hadîther:

Dessa hadîther är autentiska. Pålitliga återberättare har framfört dem från varandra till dess att de har nått oss. Vi anser att de är tvivelsutan sanna. Men om vi får frågan om hur Han placerar Sin fot eller hur Han skrattar, säger vi att det inte skall tolkas och att vi inte har hört någon tolka det.”1

Abû ´Ubayd tillhörde de ledande inom Idjtihâd och språkvetenskap. Det räcker ju att Ishâq bin Râhûyah sade:

Allâh älskar rättvisa; Abû ´Ubayd är kunnigare än jag, ash-Shâfi´î och Ahmad.”

Abû ´Ubayd dog 222. Han författade boken ”Gharîb-ul-Hadîth” och gav sig inte in i att tolka de egenskapsrelaterade beskeden. För honom gällde ingen annan tolkning än det arabiska tilltalet – och Allâh (ta´âlâ) vet bättre.

1Autentisk enligt Ibn Taymiyyah i ”Madjmû´-ul-Fatâwâ” (5/51).