De två Stunderna och Domedagarna

I vissa hadîther frågades Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om när Stunden kommer att vara. Han sade:

”Om den här pojken lever kommer han inte att bli gammal förrän stunden är inne.”1

Det vill säga generationens stund och död. al-Bukhârî och Muslim rapporterade via ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) som sade:

”När beduinerna kom till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för att fråga honom om Stunden brukade han titta på den yngste bland dem och säga: ”Om den här pojken lever kommer han inte att bli gammal förrän er stund är inne.”

Hishâm sade:

”Det vill säga deras död.”

Detta klargör dessa hadîthers betydelse.

Qiyâmah kan också betyda döden och att den som dör har fått sin Qiyâmah. al-Mughîrah bin Shu´bah (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Människor! Ni säger ”Qiyâmah! Qiyâmah!” Den som dör har fått sin Qiyâmah.”2

Dock motstrider inget av detta den stora Domedagen när själarna återvänder till kropparna och människorna går ut ur sina gravar barfotade och nakna för att stå inför skapelsernas Herre. De enda som förnekar det är kättare bland filosofer och andra.

1al-Bukhârî (6511) och Muslim (2982).

2al-Maqâsid al-Hasanah, sid. 428, av as-Sakhâwî och Kashf-ul-Khafâ’ (1/368) av al-´Adjlûnî.