De talar mycket och gör lite

Fråga: Efter de vårdslösa attentaten, har de lärde som följer Salafs metodik förtalats mycket. De anklagas för att de lirkar med de otrogna och är dem till belåtenhet. Hur råder ni dessa människor som säger det?

Svar: Vad har denna person, som förtalar de lärde och anklagar dem för det ena och det andra, själv gjort? Vad har han själv gjort? Vad har han själv utfört? Vad har han gjort mot de otrogna? Eller är det så att han bara pratar utan att själv göra något?

För det andra ställs han frågan: Vet du vad det innebär att lirka? Vet du vad det innebär att vara någon till belåtenhet? Det finns skillnad mellan att lirka och vara någon till lags. Vet han skillnaden? Eller pratar han utan kunskap?

För det tredje skall man under dessa omständigheter hålla sin mun stängd. Man skall hålla munnen stängd för att inte falla i skvaller och baktal och splittra muslimerna. Människan är ålagd att hålla sin mun stängd. Dessa frågor har dess män som tar hand om dem; de lärde och makthavarna. Det är de som behandlar dessa frågor. Det ankommer nämligen inte dessa människor. Det finns rätta människor som tar hand om dem. Allâh säger:

وَإِذَا جَاءهُمْ أَمْرٌ مِّنَ الأَمْنِ أَوِ الْخَوْفِ أَذَاعُواْ بِهِ وَلَوْ رَدُّوهُ إِلَى الرَّسُولِ وَإِلَى أُوْلِي الأَمْرِ مِنْهُمْ لَعَلِمَهُ الَّذِينَ يَسْتَنبِطُونَهُ مِنْهُمْ

“”Och när en fråga som gäller fred eller krig kommer till deras kännedom, skyndar de sig att sprida det. Om de [i stället] genast underrättade sändebudet och den i deras gemenskap åt vilka anförtrotts myndighet och ansvar skulle de bland dem som utforskar sanningen kunna klarlägga.””1

Alla klarar inte av att ge sig in i dessa frågor. Dessa frågor tillkommer dem som anförtrotts myndighet och det är de lärde och makthavarna. Detta är deras ansvar och vi är ålagda att råda dem och be för dem att de får framgång i det de gör och stadigt kvarblir upprättade på sanningen. Däremot har vi ingen rätt att sitta i våra sittningar och baktala den ene, förtala den andre och skymfa den tredje. Det är ren ondska. Det finns ingen gott i det. Det är ren ondska. Det enda det leder till, är att muslimerna splittras och att man får onda tankar om de lärde och makthavarna. Till slut blir det bara mer prövningar.

Det är obligatoriskt att förstå sig på dessa frågor. Dessa frågor är inte en enda stor röra. Religiösa frågor har regler och principer. De har sina källor. Om du har någon kunskap eller något att klargöra, skall du gå till de ansvariga eller skriva brev till dem. Men att du talar i sittningar, anses det inte vara tillåtet. Det leder till prövningar och ondska. Du talar med okunnigt folk som inte förstår något. Därefter eggar du upp dem mot deras bröder och makthavare. Vad är det för nytta i det? Om du har kunskap och något att säga, skall du gå till makthavarna. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“”Religionen är ett råd.” De sade: ”Till vem, Allâhs sändebud?” Han sade: ”Till Allâh, Hans bok, Hans sändebud, muslimernas ledare och lekmän.””

Ett råd innebär att du råder, inte att du nedvärderar människor och anklagar dem för att de lirkar och är andra till belåtenhet.

14:83