Därför varnade Salaf för umgänge med Ahl-ul-Bid´ah

Imâm Ahmad bin Hanbal ash-Shaybânî var den ädle imamen och en av de fyra imamerna. Han var Muhaddithûns lärare. Han var imamen som sattes på prövning och härdade. Han sattes på prövning inom trosläran. De som prövade honom var ´Abbâsiyyahs kalifer al-Ma’mûn, al-Mu´tasim och al-Wâthiq. al-Ma’mûn var påverkad av Mu´tazilah. De introducerade honom för dåliga saker. En av dem var åsikten om att Qur’ânen är skapad. En annan var att romerska och andra otrogna böcker översattes till arabiskan. Efter att dessa böcker hade översatts till arabiskan, drabbades muslimernas troslära av en stor ondska. Allt detta var Mu´tazilah orsak till. Ty det var de som lurade kalifen.

Häri finns faran i de vilsna sekterna och umgänge och relation med dem. Därför varnade Salaf för att umgås och sitta med innovatörerna eftersom de påverkar den som gör dem sällskap. Allâh (ta´âlâ) sade:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ لاَ تَتَّخِذُواْ بِطَانَةً مِّن دُونِكُمْ لاَ يَأْلُونَكُمْ خَبَالاً وَدُّواْ مَا عَنِتُّمْ قَدْ بَدَتِ الْبَغْضَاء مِنْ أَفْوَاهِهِمْ وَمَا تُخْفِي صُدُورُهُمْ أَكْبَرُ

”Troende! Sök inte förtrogna vänner bland dem som står utanför er [gemenskap]! De sparar ingen möda för att så förvirring i era led och önskar att ni skall plågas av olyckor och elände. Hatet flödar redan över deras läppar, men vad de bär i sitt inre är långt värre.”1

Efter att de hade börjat umgås med kalifen och fått honom med sig, blev han mot Ahl-us-Sunnah. Imâm Ahmad stod dock upp mot honom och vägrade säga att Qur’ânen är skapad. Det ledde till att han slogs, fängslades och torterades. Trots det härdade han. Han gick igenom tre kalifer och alla var de mot honom; al-Ma’mûn, al-Mu´tasim och al-Wâthiq. Han förblev emellertid tålmodig, bestämd och stabil. Han underkastade sig inte dem. Han härdade med att bli slagen, fängslad och förnedrad till dess att Allâh hjälpte honom. Då kom [kalifen] al-Mutawakkil som upphävde prövningen och stödde honom. Slutligen fick de gudfruktiga det fina slutet medan Mu´tazilah och deras anhängare förnedrades av Allâh.

Vi måste känna till den här imamens ställning så att vi kan rätta oss efter honom. Dessutom måste vi veta hur vi skall förhålla oss till vilsna sekter som motstrider Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah så att vi inte tar lätt på dem, gör enighetsprojekt och säger att vi skall ena och inte splittra. Så säger vissa grupper. Det är obligatoriskt för oss att skilja mellan dem som följer sanningen och dem som följer falskheten. Vi är med dem som följer sanningen, även om de är få, och vi undviker dem som följer falskheten, även om de är många. Detta är det korrekta förhållandet.

Imâm Ahmad stod ensam upp mot hela samfundet, men Allâh stödde honom mot det. Man måste uppleva svårigheter för sin position, sitt tålamod och sin stabilitet. Han skall dock inte bry sig om det så länge han följer sanningen. Detta hör till hans goda handlingar hos Allâh (´azza wa djall).

1 3:118