Därför frågade Abû Razîn om Allâh skrattar

256 – Mûsâ bin Ismâ´îl berättade för oss: Hammâd berättade för oss: Ya´lâ bin ´Atâ’ underrättade oss, från Wakî´ bin Hudus, från Abû Razîn al-´Uqaylî, från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som sade:

”Vår Herre (´azza wa djall) skrattar åt Sina slavars hopplöshet medan Hans ändring är nära till hands.” Abû Razîn sade: ”Skrattar Herren (´azza wa djall)?” Han svarade: ”Ja.” Då sade han: ”Då kommer en Herre som skrattar aldrig beröva oss något gott.”1

Detta är hadîthen, din opponent, som du har rapporterat, bekräftat, förklarat och erkänt att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har sagt så. Du motsägs av din egen hadîth när Abû Razîns säger:

”Skrattar Herren?”

Om skratt hade betytt nöje, nåd och överseende med synder, betyder det enligt dig att Abû Razîn var okunnig om att hans Herre benådar, behagas och har överseende med synder varpå han var tvungen att fråga Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Benådar, behagas och har vår Herre överseende med synder?”

Enligt dig är han till och med otrogen eftersom han inte visste att Allâh behagas, benådar och förlåter. Han hade ju läst och lyssnat till Qur’ânen så pass mycket att han visste att Allâh benådar, förlåter och har överseende med synder så att han inte behövde fråga profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i fall vår Herre förlåter och benådar. Han frågade honom om något han inte visste. Han hade dock inte läst i Qur’ânen att Allâh skrattar. När profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) underrättade honom om att Han skrattar sade han:

”Då kommer en Herre som skrattar aldrig beröva oss något gott.”

Om det hade varit utmed din tolkning skulle det varit omöjligt för Abû Razîn att säga till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Då kommer en Herre som benådar, behagas och förlåter aldrig beröva oss något gott.”

Ty han hade ju dessförinnan både läst och trott på att:

إِنَّ اللّهَ غَفُورٌ رَّحِيمٌ

”Allâh är ständigt förlåtande, barmhärtig.”2

Förstå detta, men jag kan inte föreställa mig att du skall förstå det.

1at-Tayâlisî (1092), Ahmad (4/11), Ibn Mâdjah (181), Ibn Abî ´Âsim (554), at-Tabarânî (19/207), al-Âdjurrî, sid. 279, och ad-Dâraqutnî (30). Autentisk enligt al-Albânî i ”Silsilat-ul-Ahâdîth as-Sahîhah” (6/2/732-733). Se http://www.darulhadith.com/v2/omojlig-att-forvranga/

25:39