Därför försummar vi Allâh

Ungdomar! Vi måste frukta Allâh (tabârak wa ta´âlâ). Vi måste vara medvetna om att Han kontrollerar oss och frukta Honom oavsett tid och plats:

إِنَّ الَّذِينَ يَخْشَوْنَ رَبَّهُم بِالْغَيْبِ لَهُم مَّغْفِرَةٌ وَأَجْرٌ كَبِيرٌ

”Men förlåtelse och en riklig belöning [väntar] dem som står i bävan inför sin Herre, fastän de inte kan se eller förnimma Honom.”1

وَلِمَنْ خَافَ مَقَامَ رَبِّهِ جَنَّتَانِ

”Men den som bävar vid tanken på att han en gång skall stå [till svars] inför sin Herre honom [väntar] två lustgårdar.”2

Rädslan för Allâh beror på fruktan för Allâh (tabârak wa ta´âlâ). Allâh belönar överflödigt för gudsfruktan och rädslan för Honom. Qur’ânen är full av dessa ädla löften för den som bävar inför Allâh, fruktar Honom, tror på Honom och lyder Honom.

Anas (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade en gång:

”Jag svär vid Honom i Vars hand min själ ligger! Om ni hade vetat vad jag vet skulle ni skrattat lite och gråtit mycket och gått ut på vägarna i ödmjukhet.”3

Många människor lever i glädje, skoj, arrogans, högmod och försummelse av Allâh (tabârak wa ta´âlâ). Varför det? För att de är riktigt okunniga om vad Allâh har lovat de försumliga som flyr från Honom (tabârak wa ta´âlâ). Till och med dagens praktiserande muslimer är försumliga och fullständigt sysselsatta med annat. När profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade sagt så täckte följeslagarna sina ansikten och grät. Må Allâh vara nöjd med dem:

”Jag svär vid Honom i Vars hand min själ ligger! Om ni hade vetat vad jag vet skulle ni skrattat lite och gråtit mycket och gått ut på vägarna i ödmjukhet.”

Ni hade gått ut på vägarna i ödmjukhet och gråtit utav rädsla för den väldiga frågan. Frågan är väldig. Allâh har lovat de otrogna och syndarna en Eld och ett pinsamt straff – och skydd sökes hos Allâh!

167:12

255:46

3at-Tirmidhî (2312) och Ibn Mâdjah (4190). God enligt al-Albânî i ”Sahîh-ul-Djâmi´” (2449).