Därför får de troende inte ha otrogna vänner

Allâh (ta´âlâ) sade:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ لاَ تَتَّخِذُواْ بِطَانَةً مِّن دُونِكُمْ لاَ يَأْلُونَكُمْ خَبَالاً وَدُّواْ مَا عَنِتُّمْ قَدْ بَدَتِ الْبَغْضَاء مِنْ أَفْوَاهِهِمْ وَمَا تُخْفِي صُدُورُهُمْ أَكْبَرُ قَدْ بَيَّنَّا لَكُمُ الآيَاتِ إِن كُنتُمْ تَعْقِلُونَ هَاأَنتُمْ أُوْلاء تُحِبُّونَهُمْ وَلاَ يُحِبُّونَكُمْ وَتُؤْمِنُونَ بِالْكِتَابِ كُلِّهِ وَإِذَا لَقُوكُمْ قَالُواْ آمَنَّا وَإِذَا خَلَوْاْ عَضُّواْ عَلَيْكُمُ الأَنَامِلَ مِنَ الْغَيْظِ قُلْ مُوتُواْ بِغَيْظِكُمْ إِنَّ اللّهَ عَلِيمٌ بِذَاتِ الصُّدُورِ إِن تَمْسَسْكُمْ حَسَنَةٌ تَسُؤْهُمْ وَإِن تُصِبْكُمْ سَيِّئَةٌ يَفْرَحُواْ بِهَا وَإِن تَصْبِرُواْ وَتَتَّقُواْ لاَ يَضُرُّكُمْ كَيْدُهُمْ شَيْئًا إِنَّ اللّهَ بِمَا يَعْمَلُونَ مُحِيطٌ

”Troende! Sök inte förtrogna vänner bland dem som står utanför er [gemenskap]! De sparar ingen möda för att så förvirring i era led och önskar att ni skall plågas av olyckor och elände. Hatet flödar redan över deras läppar, men vad de bär i sitt inre är långt värre. Vi har låtit er se tecknen – [drag slutsatsen] om ni har förstånd. Det är ni som visar dem tillgivenhet; de hyser däremot inga varma känslor för er, fastän ni tror på uppenbarelsen hel och hållen. När de möter er säger de: ”Vi tror.” Men när de är ensamma, biter de sig i fingertopparna i ursinne. Säg: ”Måtte ni gå under i ert ursinne! Allâh vet vad som rör sig i människans innersta.” Om det går er väl blir de besvikna, och de gläder sig när ni drabbas av en motgång. Men om ni bär [allt detta] med jämnmod och fruktar, kan deras onda anslag inte i något avseende skada er. Allâh har full uppsikt över [dem och] deras företag.”1

I dessa ädla verser nämns en sträv varning för att de troende skall ha otrogna vänner och dess negativa följder. De sparar ingen möda för att så förstörelse och skada bland de troende. De gör allt för att de skall drabbas av ondska och olyckor. Därför sade Allâh (subhânah):

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ لاَ تَتَّخِذُواْ بِطَانَةً مِّن دُونِكُمْ

”Sök inte förtrogna vänner bland dem som står utanför er [gemenskap]!”

Det vill säga de otrogna. Det är de som är utom de troende. Därför sade Han:

لاَ يَأْلُونَكُمْ خَبَالاً

”De sparar ingen möda för att så förvirring i era led…”

Han förklarade skälet bakom förbudet och att Allâhs fiender vill utsätta de troende för brister, skador, besvär och ondska. Allt det beror på att religionerna varierar. Den ena religionen opponerar sig den andra. Det starkaste hatet är det religionsrelaterade. Poeten sade:

All fientlighet kan förhoppningsvis bli till kärlek

bortsett från hatet för religionen

Därefter sade Han (djalla wa ´alâ):

وَدُّواْ مَا عَنِتُّمْ

”… och önskar att ni skall plågas av olyckor och elände.”

Det vill säga att de gläds av allt besvär som drabbar er:

قَدْ بَدَتِ الْبَغْضَاء مِنْ أَفْوَاهِهِمْ

”Hatet flödar redan över deras läppar…”

Det vill säga saker och ting de råkar säga när de är säkra eller när de är ensamma med varandra. Allt det bevisar deras starka hat och onda uppsåt mot muslimerna:

وَمَا تُخْفِي صُدُورُهُمْ أَكْبَرُ

”…, men vad de bär i sitt inre är långt värre.”

Det vill säga hatet, föraktet och det onda uppsåtet mot muslimerna som finns i deras hjärtan är större än vad de säger.

13:118-120