Då bad profeten

al-Bukhârî sade:

21 – Kapitel om att ´Ishâ’ skall bes när människorna har samlats eller kommit sent

565 – Muslim bin Ibrâhîm berättade för oss: Shu´bah berättade för oss, från Sa´d bin Ibrâhîm, från Muhammad bin ´Amr (bin al-Hasan bin ´Alî):

”Vi frågade Djâbir bin ´Abdillâh om profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bön. Han sade: ”Han bad Dhuhr mitt på dagen när det var som varmast, ´Asr när solen var levande, Maghrib när solen gått ned, ´Ishâ’ tidigt om människorna var närvarande och sent om de var få samt Fadjr när det var mörkt.”

De frågade inte Djâbir (radhiya Allâhu ´anh) bara för att veta, utan för att också praktisera det de lärt sig. Det är varje muslim ålagd; när han får reda på en Sunnah anammar han den. Idag finns människor som bara forskar och forskar, men det enda de uppnår är kännedom om en viss sak. Däremot är praktiken liten.

Hadîthen bevisar att man skall ta hänsyn till människor. Ibland kan det hända att en mindre förträfflig handling är bättre än en förträffligare handling. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tyckte om att skjuta upp på ´Ishâ’, men om människorna var på plats bad han med dem omedelbart och ville inte sinka dem.

Säger vi samma sak om det är gynnsammare mot människorna att skjuta upp på bönen på grund av exempelvis ösregn? Ja, det gör vi. I och med att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tog hänsyn till människorna och bad tidigare, så kan man också ta hänsyn till dem och be senare. Detta skall dock inte ske hela tiden.