Då är det tillåtet att döda

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

مِنْ أَجْلِ ذَلِكَ كَتَبْنَا عَلَى بَنِي إِسْرَائِيلَ أَنَّهُ مَن قَتَلَ نَفْسًا بِغَيْرِ نَفْسٍ أَوْ فَسَادٍ فِي الأَرْضِ فَكَأَنَّمَا قَتَلَ النَّاسَ جَمِيعًا وَمَنْ أَحْيَاهَا فَكَأَنَّمَا أَحْيَا النَّاسَ جَمِيعًا وَلَقَدْ جَاء تْهُمْ رُسُلُنَا بِالبَيِّنَاتِ ثُمَّ إِنَّ كَثِيرًا مِّنْهُم بَعْدَ ذَلِكَ فِي الأَرْضِ لَمُسْرِفُونَ

”Av denna orsak föreskrev Vi för Israels barn att om någon dödar en människa, som inte själv har dödat någon eller försökt störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv, skall det anses som om han hade dödat hela människosläktet. Och om någon räddar ett människoliv, skall det anses som om han hade räddat hela människosläktet. Trots att Våra sändebud har kommit till dem med klara vittnesbörd, fortsätter många bland dem att begå ohämmat övervåld på jorden.”1

Versen bevisar att dråp är tillåtet vid två fall2:

1 – Den som avsiktligt och utan rätt dödar en annan människa får dödas förutsatt att dråparen är ansvarig för sina handlingar, på samma nivå som den dräpte och inte förälder till den dräpte.

2 – Den som sår fördärv på jorden genom att förstöra deras religion, kroppar eller egendomar. Exempel på dessa är otrogna avfällingar, krigsförande otrogna och kallare till innovationer vilkas ondska inte kan hejdas utan dråp. Detsamma gäller vägrånare och deras jämlikar som angriper folk för att döda dem och beslagta deras egendomar.

15:32