Bot innan bruten svordom

Allâh (´azza wa djall) sade:

فَكَفَّارَتُهُ إِطْعَامُ عَشَرَةِ مَسَاكِينَ مِنْ أَوْسَطِ مَا تُطْعِمُونَ أَهْلِيكُمْ أَوْ كِسْوَتُهُمْ أَوْ تَحْرِيرُ رَقَبَةٍ فَمَن لَّمْ يَجِدْ فَصِيَامُ ثَلاَثَةِ أَيَّامٍ

”Ni skall sona genom att utspisa tio nödställda med mat jämförbar med den ni ger er familj eller förse dem med kläder eller genom att befria en människa ur slaveri; den som inte kan skall fasta under tre dagar.”1

Det är inte obligatoriskt att sona för en bruten svordom förrän den har brutits. Däremot råder det delade meningar om att sona innan den bryts. Vissa tillåter det eftersom profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som svär och inser någonting bättre än så, skall sona för sin svordom och göra det som är bättre.”

Den åsikten delar ´Umar, Ibn ´Abbâs och ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhum). Den åsikten har även al-Hasan, Ibn Sîrîn, Mâlik, al-Awzâ´î och ash-Shâfi´î. ash-Shâfi´î sade dock att han inte får sona med fasta eftersom handlingen är fysisk. Han får bara sona i förväg om han föder fattiga, ger bort kläder till dem eller frigör en slav. På samma sätt är det tillåtet att betala allmosa i förväg till skillnad från att fasta innan Ramadhân har gått in.

Andra tillåter inte bot innan bruten svordom. Den åsikten har Abû Hanîfah (radhiya Allâhu ´anh).

15:89