Behovet av att tro på att profeten såg Djibrîl

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَلَقَدْ رَآهُ بِالْأُفُقِ الْمُبِينِ

”Han såg helt visst honom vid den klara horisonten.”1

Allâh berättar hur profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) såg Djibrîl. Det innebär att han är en ängel som lever därute och kan ses av ögonen och uppfattas av synen. Han är inte som filosoferna och de som följer dem blint säger, nämligen att det endast är ett namn för ett verkställande intellekt som inte kan uppfattas av synen. Enligt dem är Djibrîl endast en fantasi i hjärnorna och inte ett materiellt faktum. På så sätt har de motstridit samtliga sändebud och deras anhängare och lämnat alla religioner.

Således är det viktigare att bekräfta att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) såg Djibrîl än att han såg sin Herre (ta´âlâ). Att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) såg Djibrîl är grunden till tron som inte kan fullbordas utan den dogmen. Den som förnekar det är otrogen helt och fullt.

Huruvida han såg sin Herre eller inte, är det yttersta man kan säga att det finns delade åsikter i frågan. Det råder samstämmighet om att den som förnekar att han såg sin Herre inte hädar. Flera följeslagare sade uttryckligen att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inte hade sett sin Herre. ´Uthmân bin Sa´îd ad-Dârimî citerade till och med att följeslagarna är enade om det.

Vi är i större behov av att bekräfta att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) såg Djibrîl än att han såg sin Herre (ta´âlâ). Även om det är väldigare att se Herren än Djibrîl och alla andra, beror bekräftelsen av profetkallet inget på det.

181:23