Avsiktens plats ligger i hjärtat

publicerad
19.04.2011

Författare: Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)
Källa: Djâmi´-ul-´Ulûm wal-Hikam, sid. 31

Avsikten är hjärtats intention. Det är inte obligatoriskt att avse någon dyrkan med munnen. Vissa Shâfi´iyyah sade att det är ett villkor att avse bönen muntligt, något forskande och verifierande Shâfi´iyyah sade var fel.

De senare Fuqahâ’ är oeniga om den uttalade avsikten i samband med bönen och andra dyrkan. Vissa säger att det är rekommenderat medan andra föraktade det. Vi känner dock inte till att det har rapporterats något från Salaf  eller imamerna om detta. Det enda undantaget är vallfärden. Mudjâhid sade:

”Om han avser att vallfärda, uttalar han vilken ritual som han skall utföra.”

Det har också rapporterats att han sade:

”Han skall nämna den under Talbiyah.”

Det är emellertid inte det vi talar om. Ty profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) nämnde ritualen som han skulle utföra i samband med Talbiyah och sade:

”Jag besvarar Dig med ´Umrah och vallfärden.”

Det vi talar om är att man i samband med Ihrâm säger:

”Allâh! Jag avser att vallfärda eller göra ´Umrah.”

Detta är något många Fuqahâ’ har rekommenderat. Men Mudjâhids ord är inte uttryckliga inom det. De flesta av Salaf som ´Atâ’, Tâwûs, al-Qâsim bin Muhammad och an-Nakha´î sade:

”Det räcker med avsikten när man går in i ritualen.”

Det har rapporterats autentiskt från Ibn ´Umar att han hörde en man säga:

”Allâh! Jag avser att vallfärda och göra ´Umrah.”

Då sade han:

”Berättar du för människorna eller är det Allâh som inte vet vad som finns i dig?”

Mâlik sade liknande sak och att det inte är rekommenderat att nämna vilken ritual som man skall utföra i samband med ens ingång i Ihrâm.