Även ignoranten ska avvisas

För ett tag sen fick jag syn på en granskning, eller rättare sagt en förstörelse, av Imâm Ibn Qayyim-il-Djawziyyahs bok ”Ighâthat-ul-Lahfân” där granskaren blottar sin klara och skandalösa okunnighet. Sett till att jag ser mig vara skyldig att måna om kunskapens status och värna om den profetiska Sunnah, har jag beslutat mig för att skriva en relevant bok för att avvisa hans ignorans och klarlägga hans dåliga tillstånd:

وَإِذَ أَخَذَ اللّهُ مِيثَاقَ الَّذِينَ أُوتُواْ الْكِتَابَ لَتُبَيِّنُنَّهُ لِلنَّاسِ وَلاَ تَكْتُمُونَهُ

”När Allâh slöt förbund med dem som fick ta emot uppenbarelsen tog Han löfte av dem: ”Dölj inte detta utan kungör det för människorna!”1

Jag vet att vissa bröder som kallar till Sunnah, eller åtminstone månar om den, kan undra om inte denna avvisning marknadsför denne ignorant och förstörare. Jovars, men än sen då? Är det inte obligatoriskt att avtäcka ignorantens ignorans för att varna för honom? Har inte islams lärde alltid avvisat och kritiserat alla avvikande angripare och anfallande förstörare? Medför inte tystnad om sådana människor att lekmän och obildade luras av dem? Låt det gå som det går. Välvilja är religionens grund och blottning av lögnare skyddar den klara sanningen:

وَلَيَنصُرَنَّ اللَّهُ مَن يَنصُرُهُ

Ja, Allâh skall bistå alla som bistår Honom.”2

Förr eller senare.

13:187

222:40