Astrologi – dess olika typer och domar

Författare: Imâm Sulaymân bin ´Abdillâh Âl ash-Shaykh
Källa: Taysîr al-´Azîz al-Hamîd, sid. 327-335
[1]

Förkortning: Maktabah Dâr-ul-Hadîth.Com
publicerad
26.12.2005

Shaykh-ul-Islâm sade:

”Astrologi [Tandjîm] är att dra slutsats om jordens händelser
med hjälp av himlakroppars tillstånd.”

Jag säger: Det förekommer tre typer av astrologi.

Den första

Denna typ är enligt Muslimernas samstämmighet Kufr och den
handlar om att all existens på jorden är sammanbunden med himlakroppars
och andligheters påverkan samt att himlakropparna med egen vilja handlar
själva. Denna typ är enligt Muslimernas samstämmighet Kufr. Denna
åsikt hölls av de astrologiska sabierna som Ibrâhîm (´alayhis-salâm) sändes
till. De brukade högakta solen, månen och de resterande himlakropparna,
göra Sudjûd till dem och prisa dem med psalmer som finns i deras böcker.
De brukade tillbe dem på ett sätt som enbart lämpar sig deras Skapare.
Dessutom brukade de bygga åt varje himlakropp ett tempel. De hävdade att
dessa himlakroppars andlighet steg ned till dem, talade med dem och tog
hand om deras behov. Dessa andligheter var egentligen ingenting annat
än djävlar som steg ned till dem och tog hand om deras behov.

Den andra

Att dra slutsats om jordens händelser med hjälp av himlakroppars
rörelser samtidigt som de säger: ”Allt det sker med Allâhs vilja och beslut.”
Det råder ingen som helst tvekan om att denna handling är förbjuden. De
senare generationerna är oense om personen som innehar denna teori är
Kâfir eller inte. Faktum är att han tveklöst bör anses vara Kâfir,
ty det rör sig om ett påstående om att ha kunskap om Ghayb
.

Den tredje

Att ha kunskap om solens och månens banor för att med hjälp
av dem komma fram till Ka´bahs riktning, de fem vardagliga bönernas tider
och årstider. I denna fråga förekommer det delade åsikter bland Salaf.
Qatâdah och Sufyân bin ´Uyaynah föraktade det medan Ahmad och Ishâq ansåg
det vara tillåtet. al-Khattâbî sade:

”Vad gäller astrologi som sker via iakttagelser och erfarenheter
för att komma fram till zenit och veta i vilken riktning Qiblah befinner
sig, hamnar inte den under den förbjudna typen.”

Ibn-ul-Mundhir rapporterade från Mudjâhid att han ansåg
det inte vara någon fara med att lära sig månens banor.

Jag säger: Det beror på att handlingen i sig inte har varnats
för.

Dessutom rapporteras det från Ibrâhîm att det inte är någon
fara att lära sig månens banor för att använda dem som kompass, vilket
rapporteras av Ibn-ul-Mundhir. Ibn Radjab sade:

”Vad som är tillåtet, är att man lär sig det för att underlätta,
inte för att påverkas, som förövrigt är förbjudet oavsett om det sker
i små eller stora mått. Beträffande underlättningen, skall den studeras
i enlighet med det man är i behov av, som t ex vägledning och kunskap
om Qiblahs riktning. Dessutom anser majoriteten denna typ vara tillåten.”


[1] Dâr-ul-Fikr, 1412/1992.