Arvets villkor

Författare: ´Allâmah Sâlih al-Fawzân
Källa: at-Tahqîqât al-Mardhiyyah, sid. 35-36
Maktabah al-Ma´ârif, 1419/1999
publicerad
13.02.2010

Språkmässigt betyder villkor (Shart) ”tecken” (´Alâmah).

Religionsmässigt innebär det att dess uteblivande fordrar
ett uteblivande medan dess existens inte fordrar att det nödvändigtvis
existerar och inte heller en icke-existens i sig.

Till exempel är ett av arvets villkor att man försäkrar
sig att arvingen lever när den som lämnar efter sig arvet dör. Likaså
innebär det att det inte förekommer något arv om inte detta villkor
existerar. Å andra sidan innebär det inte att det nödvändigtvis
förekommer något arv om detta villkor skulle uppfyllas.

Dess position bland domarna (Ahkâm):

För att de Sharî´ah-baserade domarna skall uppfyllas och
bruksättas, krävs att deras villkor existerar och att hindrena är avvärjda.
Samma sak gäller arvet; det uppnås inte förrän dess villkor existerar
och dess hinder är avvärjda, ty det är något som har skiljt sig
från den döde. Om då fallet ligger till på
detta vis, är arvets villkor följande:

Det första: Att man försäkrar sig om att arvingen
lever efter den döde.

Det andra: Att man försäkrar sig att den döde verkligen
är död.

Det tredje: Kunskap om vad som fordrar arvet.

Till dessa villkor hör det som refererar till den avlidne
som pengarna förflyttas från och som är den förste ägaren. Sålunda
måste man ha kunskap, eller det som motsvarar kunskap, om hans död,
ty hans egendom står fast så länge han är vid livet. Då
hans liv tar slut, tar även hans egendom slut. På så sätt
är hans död ett villkor för att hans egendom skall ärvas.

Några av dessa villkor refererar till den som egendomen
förflyttas till, nämligen arvingen. På samma sätt som vi anser den
dödes död vara ett villkor för att hans egendom skall ärvas, anser vi
tillika att arvingens liv är ett villkor för att han skall ärva. 

Dessutom förekommer det villkor som refererar till domaren
som dömer att egendomen förflyttas från den förste ägaren till den
andra. I detta skede måste han ha kunskap om följande frågor:

Den första: Anledningen som binder samman arvingen
med den döde. Det kan röra sig om olika anledningar som domaren inte är
medveten om.

Den andra: Om det rör sig om släktskap, måste
man ha kunskap om vilken typ av släktskap det handlar om, ty både
dess typer och domar skiljer sig åt och är olika. När man väl har
fått reda på vilken typ av släktskap det rör sig om, måste
man likaså ha kunskap om vilken nivå som enar arvingen och
den döde så att han inte berövas på arvet av någon annan
arvinge som är närmare den döde.

Den tredje: Efter att dessa villkor blivit kända, fordras
det att ha kunskap om vad som hindrar arvet. Då dessa villkor är
uppfyllda och hindrena är avvärjda, sätts arvet i bruk.