Arvets pelare

Författare: ´Allâmah Sâlih al-Fawzân
Källa: at-Tahqîqât al-Mardhiyyah, sid. 30-31
Maktabah al-Ma´ârif, 1419/1999
publicerad
29.10.2006

Språkmässigt betyder pelare (Rukn): Ett föremåls
starkare sida som det lutas på. Man säger att man tog en viss person
till pelare, det vill säga lutat sig mot honom.

Religionsmässigt betyder det:
En del av något som inte finns till utan denna del. Rukû´
är en pelare i bönen eftersom det är en del av den och sålunda är
bönen inte giltig utan den. Vissa anser att en pelare är något som
måste finnas för att föreställa sig något, oavsett om det
är en del av den eller en specifikation. Likaså har arv pelare och
det kan inte bruksättas utan dem:

Den första: Den döde som
lämnar efter sig arvet eller associeras med de döda enligt dom.

Den andra: Arvingen som
är lever efter den döde eller associeras med de levande enligt dom.

Den tredje: Den dödes
efterlämnade arv.

Om den döde dör utan någon
arvinge eller att han dör med arvinge men utan något arv, ärvs ingenting.