ar-Râzî – den extrema förnekelsens ansikte utåt

Förmodligen anses al-Fakhr ar-Râzî, en av Ashâ´irahs senare, större personligheter, vara det tydligaste exemplet på extrem dementi av Allâhs egenskaper som bara kan bekräftas via Qur’ânen och Sunnah och opposition mot den bekräftande dogmen. Han till och med skrev en bok i ämnet benämnd ”Ta’sîs-ut-Taqdîs”. Med den avsåg ar-Râzî att fastställa alla sorters bevis och belägg för att fastslå omöjligheten för Skaparen att vara beskriven med sådant som fordrar kropp, begränsning eller befintlighet i en riktning. Inte sällan nämner han opponentens tvivel och avvisar dem därefter.

Han nämner verserna och hadîtherna för att sedan tolka dem på ett sätt som stämmer överens med hans dementerade dogm. Den framgår klart och tydligt när han säger:

”Hans resning betyder Hans dominans och erövring.

Hans nedstigning betyder Hans godhet och gåvor.

Hans ankomst betyder Hans dom och beslut.

Hans ansikte betyder Hans existens och givmildhet.

Hans öga betyder Hans skydd, hjälp och selektion.

Hans skratt betyder Hans förlåtelse eller tillstånd och behag.

Hans hand betyder Hans ynnest, begåvning och urval.”

Sett till att den boken anses tillhöra de viktigaste bistånden till förnekarnas metodik, lade Ibn Taymiyyah ned en stor vikt vid att avvisa den och dess argument.