Är inte de Ahl-ul-Bid´a?

Fråga 34: Vissa menar att oliktänkande kall, som Djamâ´at-ut-Tablîgh och al-Ikhwân al-Muslimûn, inte kan relateras som innovativa kall eftersom de har Salafs dogm. Vad säger ni om det?

Svar: Mig veterligen har Djamâ´at-ut-Tablîgh Mâturîdiyyahs dogm. Abû Mansûr al-Mâturîdî besatt Djahmiyyahs tolkningar. Han har en bok vid namn ”Ta’wîlât-ul-Qur’ân” som består av grova tolkningar à la Djahmiyyah. Abû Mansûr al-Mâturîdî var olik Abûl-Hasan al-Ash´arî. Abûl-Hasan al-Ash´arî tillhörde Mu´tazilah som han sedermera lämnade och författade böcker som bevisar att han lämnade innovationer för Sunnah. Han författade ”Maqâlât-ul-Islâmiyyîn”, ”al-Mûdjiz”, ”al-Ibânah” och ”Risâlah ilâ Ahl-ith-Thaghr”. Däri förkastade han Mu´tazilahs dogm och anammade Sunnah, ändock han bibehöll vissa fel. När Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) behandlade Djahmiyyah gick han även in på Mu´tazilah och Ashâ´irah och sade:

”Beträffande dem som anammar dogmen i ”al-Ibânah”, som al-Ash´arî skrev mot slutet av sitt liv, och inte visar något som går emot den, tillhör de Ahl-us-Sunnah. Men bara själva tillskrivningen till al-Ash´arî är innovation.”

Sedan nämnde han flera nackdelar med den tillskrivningen.

Dessa människor är alltså Mâturîdiyyah och Abû Mansûr al-Mâturîdî var som sagt en Djahmî som förnekade Allâhs egenskaper. De besitter också vidrig Tasawwuf. Jag känner inte till att Sûfiyyah någonsin har eftersträvat enighet. Det är uppdelade i Qâdiriyyah, Naqshbandiyyah, Sahrûrdiyyah, Tidjâniyyah, Marghaniyyah och så vidare. Alla vidhåller sina falska inriktningar. Djamâ´at-ut-Tablîgh tillhör ju de innovativa och vilsna sekterna. De nöjer sig inte med en enda grupp. Inte heller två grupper. De måste ha fyra grupper. Jag har till och med avslöjat en femte deras grupp: Sâbiriyyah. Dessa grupper är ju innovativa och vilsna. Jag har läst om Naqshbandiyyah och funnit att de tror på panteism och panenteism. De betror att helgon känner det dolda och förfogar över skapelsen. Deras pedagogik är ett skämt. an-Naqshbandî själv sade att hans lärare befallde honom att se efter hundar. Han såg alltså efter hundar. Efter ett tag sade hans Shaykh till honom att han kommer att anskaffa sig mycket gott via en av hundarna. En dag gick han förbi en hund som låg på rygg med tassarna i vädret och ylade. Han sade: ”Jag sade ”Âmîn” till hans bön och grät.” Förstår ni? Så börjar hans orden. Sådan är deras pedagogik. Sju år spenderade han med hundar, han gick efter dem och respekterade dem. Sedan började han kalla till panenteism, panteism och avguderi – pinsamheter.

När det kommer till Fiqh så är de fanatiska Ahnâf. Ahnâfs Fiqh består av flera ofina avvikelser, speciellt efter innovatörernas tillägg. Det sägs att rättsskolan har galna åsikter, som att det är tillåtet att skriva al-Fâtihah med urin i medicinskt syfte, den som gifter sig med sin moder eller syster och har samlag med henne skall inte straffas och så vidare. Grava saker. Den som vill hora får först avfalla från islam, sen hora och sen ångra sig. Ser ni vilka problemlösningar de har? För längesedan nämnde al-Bukhârî att de säger att om två män vittnar falskt om en kvinnas otukt varefter domaren skiljer henne från hennes make, så får en av de två vittnena gifta sig med henne. De har mycket sådant. Jag fick ta del av ett tiosidigt dokument med alla dessa saker. De är fanatiska till denna rättsskola och alla katastrofer som den huserar. De är alltså Mâturîdiyyah och extrema Sûfiyyah. Hur är inte de innovatörer? De utgår ifrån boken ”Tablîghî Nisâb” som innehåller avguderi, innovationer och påhittade hadîther:

”Lögn mot mig är olik lögn mot någon annan. Den som avsiktligt ljuger om mig skall förbereda sin plats i Elden.”1

”Den som återberättar något från mig och vet att det är lögn är själv en av lögnarna.”2

Och den bland dem som inte ljuger är fortfarande lögnare eftersom han framför påhittade hadîther. Det finns som sagt mycket att säga om dem. Självfallet är de innovatörer och vilsna. Det är inte tillåtet att tveka på att de är vilsna. De är också omedgörliga. De kommer hit för att vilseleda folket. Själva accepterar de ingenting av sanningen. I femtio år förkastar och svärtar de sanningen och bekrigar dem som följer den. Hur är inte de innovatörer? De har inga ursäkter längre. Våra landsmän som sluter sig till dem är deras soldater. De älskar och hatar för deras sak. På grund av dem bråkar de med Ahl-us-Sunnah. De har mer rätt att bestraffas än de förstnämnda. De borde förbjudas från att sluta sig till dem.

Beträffande al-Ikhwân al-Muslimûn, så har de spridit sina avvikande dogmer och ideologier från al-Bannâs dagar till skrivande stund. Alltsedan deras begynnelse välkomnar de Shî´ah och alla andra sekter däribland Zaydiyyah och Ibâdhiyyah. De bävar för att använda ordet ”Shî´ah”. Istället kallar de dem för de ”lärda i Indien, Pakistan, Syrien och Nordafrika”. Det vill säga Khawâridj, Bâtiniyyah och andra. De inkluderar alla sekter till sin organisation. Hur är inte de innovatörer?

När de talar om en person som skall föreställa en Sunnî syftar de på en Sûfî. Den Salafî som hamnar bland dem förvandlas helt och blir värre för Salafiyyah och Salafiyyûn än vad ursprungliga innovatörer är. Det är förvisso bevisat och påtagligt. Det har jag både fått erfara och uppleva. Hur kan det sägas att de inte är innovatörer och att de är Ahl-us-Sunnah?

De står på Râfidhahs sida och Râfidhah står på deras sida. al-Bannâ ville bygga broar med dem. Han skröt över det också. De flesta lärda gör ju Takfîr på Râfidhah. En av dem var Ibn Bâz (rahimahullâh). Hur kan de stå på deras sida när de gör Takfîr på följeslagarna? Bara detta bevisar att de är innovatörer. Om deras lojalitet med Râfidhah hade varit den enda skillnaden mellan dem och Ahl-us-Sunnah, så hade det räckt för att bevisa att de är innovatörer. De åkte över till Khomeini för att lova honom trohetseden. al-Mawdûdî sade:

”Khomeinis revolution var en islamisk revolution. De som står bakom den är en islamisk grupp. Ungdomen har tagit emot den islamiska undervisningen från de islamiska rörelserna. Alla muslimer i allmänhet och islamiska rörelser i synnerhet är skyldiga att stödja denna revolution på alla möjliga sätt och samarbeta med den på alla fält.”3

al-Bannâ har talat mycket om dem. Också at-Tilmisânî, Fathî Yakan, al-Ghazâlî och Zaynab al-Ghazâlî har gett stort beröm till denna hedniska inriktning och sagt att den är islamisk och att vi alla delar samma fundament, böneriktning, skrift och Sunnah. Allt är lögn. I själva verket betror de varken Qur’ânen eller Sunnah. Och om de tror på Qur’ânen. Hur tolkar de den? Verser som handlar om otro, vrede, avfall och förbannelse verkställer de på Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare. De har förvrängt Qur’ânen mer än vad judarna och nasaréerna har förvrängt Tora och Evangeliet. Hur kan al-Ikhwân al-Muslimûn stå på deras sida? De kan inkludera vem de än önskar till sin organisation. De är med dem i Egypten, Syrien, Irak, Pakistan, Indien. Det är bara kärlek och vänskap mellan dem. De är tillsammans i tid av stora händelser. Ta till exempel kriget mellan Iran och Irak. Visserligen var Saddam och hans parti otrogna, men fortfarande mildare än Khomeini och Râfidhah. Kriget pågick i åtta år. Vilken sida stod al-Ikhwân al-Muslimûn på? På Irans. Ty Iran är mot detta monoteistiska land. Och vilken sida stod de på när Saddam ville anfalla det här landet? Då stod de på Saddams sida och vittnade om hans islam och att hans armé och kamp är islamiska.

De anordnade konferenser i Pakistan. Så kallade ledare för islamiska rörelser dök upp; at-Turâbî, Hikmatyâr, Sayyâf, Burhânî. De kom överens om att utländska och arabiska styrkor skulle dra sig tillbaka från den Arabiska halvön och att de islamiska folkmassorna skulle sätta press på sina regeringar för att dra sig tillbaka. Därefter vittnar de falskt om att Saddams krig är islamisk kamp som bekrigar otrogna arméer. Vilka otrogna arméer syftar de på? De syftar på Saudiarabien. De gör Takfîr på Saudiarabien och vittnar om Saddams islam. Är de Ahl-us-Sunnah?

Angående deras utspridda dogmer, så består de av Sûfiyyah, panteister, panenteister, Râfidhah, sekularister och allting annat. Till och med nasaréer finns i deras organisation. Allt detta är ju byggt på deras princip:

Vi samarbetar om det som vi är ense och ursäktar varandra inom det som vi är oense.”

Är den korrekt eller går den emot Qur’ânen och Sunnah? Den går emot Qur’ânen vari Allâh säger:

فَإِن تَنَازَعْتُمْ فِي شَيْءٍ فَرُدُّوهُ إِلَى اللّهِ وَالرَّسُولِ إِن كُنتُمْ تُؤْمِنُونَ بِاللّهِ وَالْيَوْمِ الآخِرِ

Och om ni råkar i tvist om något, överlåt då avgörandet åt Allâh och sändebudet, om ni tror på Allâh och den Yttersta dagen.”4

Allâh förbjöd samfundet splittring:

إِنَّ الَّذِينَ فَرَّقُواْ دِينَهُمْ وَكَانُواْ شِيَعًا لَّسْتَ مِنْهُمْ فِي شَيْءٍ إِنَّمَا أَمْرُهُمْ إِلَى اللّهِ ثُمَّ يُنَبِّئُهُم بِمَا كَانُواْ يَفْعَلُونَ

Du har inte ansvar för dem som ger upphov till splittring i sin religion och bildar sekter. Ingen utom Allâh skall döma dem, och då skall Han låta dem veta vad de gjorde.”5

Islam tar avstånd från alla som ger upphov till splittring. Hur skall vi ursäkta varandra inom allt sådant? Râfidhah förtalar Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare och anammar Qadariyyahs och Mu´tazilahs dogm – hur skall vi säga att de är muslimer som vi skall ursäkta? Ursäkta dem för vad? De går längre än så och utvidgar principen så att även nasaréer inkluderas. Det har de exempelvis gjort i Sudan och kallat till religionsenighet. Hur skall vi inte säga att de är innovatörer? Varför finns dessa rörelser? Varför startar de rörelser och partier i muslimska länder? Vad är deras motiv? Om de hade varit Ahl-us-Sunnah hade de sagt att landet visserligen har fel men att det fortfarande tillhör Ahl-us-Sunnah. Men de vill störta det tillsammans med Râfidhah och alla andra fiender till islam. Varje gång en fiende har det här landet i sikte ställer sig de på fiendens sida. Var är deras Sunnah? Precis som tidigare säger jag att al-Ikhwân al-Muslimûns innovation är den vidrigaste innovationen.

1al-Bukhârî (110) och Muslim (3).

2Ahmad (5/14) och Muslim (1).

3ash-Shaqîqân al-Mawdûdî wa al-Khumaynî, sid. 3

44:59

56:159