Änglarna som undervisade i magi

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَاتَّبَعُواْ مَا تَتْلُواْ الشَّيَاطِينُ عَلَى مُلْكِ سُلَيْمَانَ وَمَا كَفَرَ سُلَيْمَانُ وَلَكِنَّ الشَّيْاطِينَ كَفَرُواْ يُعَلِّمُونَ النَّاسَ السِّحْرَ وَمَا أُنزِلَ عَلَى الْمَلَكَيْنِ بِبَابِلَ هَارُوتَ وَمَارُوتَ وَمَا يُعَلِّمَانِ مِنْ أَحَدٍ حَتَّى يَقُولاَ إِنَّمَا نَحْنُ فِتْنَةٌ فَلاَ تَكْفُرْ

Däremot lyssnar de till vad onda väsen berättar om Sulaymâns välde. Det var dock inte Sulaymân som hädade utan djävlarna, vilka undervisade människorna i trolldom och i det som hade uppenbarats för de två änglarna i Babylon, Hârût och Mârût. Men dessa två undervisade ingen utan att först säga: ”Vi är bara en prövning och en frestelse; häda därför inte!”1

Måhända undrar någon hur änglar kan lära ut magi. En förklaring är att de inte hade det för avsikt utan enbart beskrev magi, nämnde dess nackdelar och påbjöd att den undviks. Undervisning kan ju också betyda kungörelse. I detta fall är den olycklige han som ignorerar deras råd och lär sig magi av dem.

En annan förklaring, som också är den korrekta, är att Allâh (ta´âlâ) prövade dåtida människor med de två änglarna. Den olycklige lärde sig magi av dem och hädade och den lycklige lät bli och förblev troende. Även lärarnas straff stiger till följd av deras undervisning. Handlingen är alltså prövande för både läraren och eleven. Allâh prövar Sina slavar som Han vill, ty Han förfogar över såväl order som domar.

12:102